I natt vaknade jag av att Maja hade klåda på händerna, googlade larven vi hittade i lördags och det visar sig att ja den kan ge klåda, för den är giftig. Jag kände mig som #momoftheyear och efter spolande med vatten somnade Maja om, men jag var vaken med dåligt samvete som jag försökte döva med scroll. Jag hamnade på ett kommentarsfält...såklart. Artikeln som kommentarsfältet hörde till handlade om hur en militär blivit ombedd att inte hämta och lämna på förskolan i sin uniform utan att ringa och förvarna eftersom några barn hade blivit rädda. Barn som alltså har erfarenhet av sådant som barn inte ska ha erfarenhet av. Som gör att de blir rädda av att se en man i militäruniform. Barn med sådana minnen... traumatiserade. Visst skär det i hjärtat? Det gjorde det också i kommentarsfältet. Man tyckte att "nu för tiden blir ju folk kränkta för vad som helst". Jag tänkte självklart att man syftade på föräldern som i artikeln säger att det känns diskriminerande att han inte kan ha sin uniform hur som helst, när till exempel brandmän och poliser kan det. Dessvärre hade jag fel. Det var BARNEN man syftade på. Det var BARNEN man tyckte var lättkränkta. Kan inte personalen prata med barnen? KBT! I Sverige ska man få klä sig hur man vill! Jag har inga problem med att militärer hämtar på förskolan. Trams! Vad är det för förskola? Varför får man hämta i burka då? Och annat helt galet. Hanna skrev så smart på sin blogg om detta: Hade det varit en svensk militär som blivit drabbad av posttraumatiskt stressyndrom efter ett utlandsuppdrag har jag svårt att se att man skulle komma med såna här förslag. Tack och lov fanns Hanna i ett av kommentarsfälten. Och även Therese Lundén (som gjorde idén och texten till denna illustration) som påpekade det bisarra i folks kommentarer. Alltså vad ÄR detta?! Det är ju helt sjukt! Att man tycker att barn är lättkränkta och att deras trauman går att jämföra med barn som är rädda för tomten. Är det så här det ser ut nu? Bryr man sig så fruktansvärt lite om människor som inte är "riktiga svenskar" att man tycker att traumatiserade barn kan skärpa sig så svenskar får ta på sig vad de vill? Låt mig upprepa: förskolan hade bett föräldern att ringa de gånger han skulle hämta iklädd uniform. Det var alles.
