Jag förväntade mig det här: Jag klickar på klippet från TV4 nyhetsmorgon där Malin Wollin sitter med i panel och pratar om sömn. Hon har röda ögon och hennes stämma är hård. Hon säger att man ska ignorera sina barn. Låtsas som att de inte finns. Sedan berättar hon hur man spelar död inför barnen, så man ska få sova. Man ligger i sin säng, med stirrande blick. Man reagerar inte på någonting. Det hysteriska barnet skriker men det struntar man i totalt. Barnet ska tro att man dött. På riktigt. Vad jag fick se: Jag klickar på klippet från TV4 nyhetsmorgon där Malin Wollin sitter med i panel och pratar om sömn. Malin börjar med att säga att hon kanske är fel person där eftersom hennes barn har sovit, vad hon kan minnas nu, men säger också att barnen är stora så man nog glömt en del. Vidare säger hon att man kanske inte ska reagera på minsta lilla pip, och säger skämtsamt i förbifarten ”spela död”. Senare pratas det vidare om detta och hon poängterar igen att det gäller om barnet ligger och pratar och så vidare. Jag sitter som ett frågetecken. Var det inte mer? Varför blir folk så arga?? (se reaktioner på Nyhetsmorgons Facebook) Jag kan verkligen INTE förstå! Jag har dock två teorier varför man blir arg: 1. Man känner sig träffad. Ofta när jag blir extra sur och går igång på saker så märker jag efter ett tag att det beror på att det jag hört stämmer. Här kanske det sitter en massa föräldrar (mammor? Får för mig att det är mammor som blir arga här) som någonstans vet att man reagerar väldigt snabbt, kanske för snabbt, på sitt barns gråt. Och så känner man sig anklagad. Man tycker någon säger: du gör FEL! Men det har ingen sagt. Malin fick frågor som hon svarade på utifrån SITT perspektiv. Inte en enda person sa att det var regler som skulle följas annars är man en idiot. Kände du dig påhoppad så har du två val, antingen försöka lyssna på tipset att inte reagera så fort, eller landa i att det är just vad som funkar för er. Och även om din bebis skulle sova vidare efter gråt utan reaktion så kanske DU behöver gå in, DU kanske behöver reagera. Det är okej det också! 2. Min andra teori är att man har ett barn som är i stort behov av närhet, som behöver att man lyssnar på pipen ganska direkt. Man kanske i sitt känsliga läge har svårt att förstå att det finns andra typer av barn. Jag vet att jag tänkte att alla barn var som Märta, när vi hade fått henne. När vi fick Maja gjorde jag upp planer utefter hur Märta hade varit, så visar det sig att Maja är ungefär exakt tvärtom. Jaha. Vad hände där liksom? Det är inte konstigt att man ganska undermedvetet tar saker till sig själv, och tolkar utifrån sig och sitt. Det känns rätt naturligt. Men sedan måste man höja blicken lite, inse att det inte är likadant hos alla. Vi kan inte hålla på och plocka ut enstaka ord eller formuleringar, göra fria tolkningar och sedan gå bärsärk i kommentarsfält! Räkna till 8, som Micael Dahlén säger. Vet ni vad som händer om detta är resultatet av ett vanligt samtal i tv? Att folk tystnar. Att ingen vågar säga något för ingen orkar med att bli mosad. Jag vet det eftersom jag själv har börjat stryka varannan mening, låter bli att publicera några inlägg i veckan eftersom jag inte pallar med fri tolkning som resulterar i påhopp. Resultatet blir att alldeles för många håller tyst och kanske är det några, riktigt hårdhudade som står pall. I värsta fall är de som står pall av den naturen att de inte ens vill diskutera, eller lyssna på andras åsikter och då har vi inte heller någon diskussion kvar där. Vänta 8 jäkla sekunder. Fundera på varför du blir så enormt upprörd. Ta sedan alla dina arga ord och stryk dem. Formulera frågor, förutsätt att du har missförstått något, att du överreagerar. Ställ sedan gärna dina frågor. Ha som mål att du ska förstå, inte att du ska ha rätt.
