Jag skrev ju om stressen vid jul och min poäng var att man faktiskt kanske kunde ta paus i att lägga skulden på kvinnorna – dvs det man gör när man frågar VARFÖR de gör ”allt det där” – och istället rikta ljuset mot männen och fråga varför de inte gör mer. Det är ruskigt svårt visar det sig. Jättemånga vill ändå diskutera det skeva i att kvinnor gör allt, alltså inte att de inte får avlastning, utan att de gör. Det ÄR en viktig diskussion, att prata om alla måsten och ”måsten”. Men tänk att vi så lätt faller in i samma snack, att det hela tiden faller tillbaka på kvinnorna och hur det ändå faktiskt är deras eget fel. Jag tycker det är lite synd att det i många fall verkar vara valet mellan julmys eller typ uteblivet firande som gäller. Många vittnar om hur de fått nog och vägrar göra allt, hur de skippat julgardiner eller köpt färdigbakade lussebullar. Få vittnar om en man som får nog av att kvinnan stressar sönder. Tyvärr! Jag själv fick frågan: vad kommer denna stress och press ifrån?! Och jag tänker att det kommer ifrån att kvinnor har en massa krav på sig från olika håll och att de kraven handlar om både jobb och karriär och om hem och barn. Vi ska prestera på alla håll, hela tiden. Det i kombination med ”duktig flicka” och den ständiga reklamen för sig själv via sociala medier gör pressen enorm och utan paus. Vi måste såklart jobba med att sänka ribban för oss själva. Sänka kraven. Det är en viktig och ständigt aktuell diskussion. MEN det är viktigt att det inte blir skuld även där. Typ: skyll dig själv att du brakade, du skulle inte ha bakat lussebullar och du skulle inte ha köpt present till pedagogerna. Hade du skippat det så hade du hållit. Men det är där vi hela tiden halkar tillbaka i dessa diskussioner. Männen som inte släpps in, som ville ”hjälpa till”, kvinnan som borde ha vägrat, kvinnan som skulle delegerat och alla dessa ”hon/jag/du tycker ju att det är kul”. När någon tar kommando kan den andra slappna av. Så är det ju. Och jag har länge tänkt att det är svårt att vara TVÅ projektledare, kanske till och med omöjligt. På redan till Etiopien pratade vi om just detta eftersom jag då kom in på detta med svårigheten att vara två projektledare. En av de smarta kvinnorna jag reste med sa att hon inte höll med. Att hon haft flera projekt på jobbet tillsammans med andra kvinnor och att det aldrig varit problem att vara två projektledare då. Jag tänkte att jag nog har fel. Det är inte svårt att vara två projektledare, det är bara svårt om en inte sköter sin del av projekten och istället glider med …
