Som åsiktsmaskin får jag tycka att hela åsiktmaskineriet ibland blir tröttsamt. Det är liksom ett helt hav av människor som skriker ut åsikter utan att lyssna på varandra. Jaa, jag med. Jag läser slarvigt, halva inlägg, rubriker, ingresser. Eldar upp mig. Skapar en bild och formar egna tankar. Skriver av mig. Säger mitt. Släcker ner. Inte så mycket lyssna där inte. Inte hos mig heller. Men det gör mig trött. Problemet är ju att alla åsiktsmaskiner månar om att ha rätt. Och gissa vad jag tycker? Japp precis - nyanserna försvinner. Att diskutera problem med drev blir lika med att skydda män som begår övergrepp. Att ifrågasätta uthängningar blir lika med att säga "boys will be boys". Herregud så matt jag blir av allt detta. Att inte få prata om eventuella baksidor med uthängningar. Jag tycker det är en otroligt viktig diskussion! Hur kan så många tycka att det är enkelt och okomplicerat? Jag förstår inte det. Det betyder inte att jag vill skydda förövare. Att jag tycker kvinnor ska utstå hat under tystnad. Att män ska ha fritt fram att hota och hata. Såklart inte. Om det nu behöver poängteras. Det enda det betyder är att det är ett nytt fenomen, med - enligt mig - en del risker. Och det är intressant att diskutera det. Fördelar, nackdelar, risker, vinster. Det sagt så anser jag att vissa uthängningar varit helt nödvändiga. Tyvärr. Eftersom det är resultatet av en tystnadskultur och ett normaliserande av vissa beteenden. Här inne brukar det bli så bra samtal, vad tycker ni om uthängningar?
