Inatt vaknade jag av en person - inga namn nämnda - som behövde hålla i sina fötter och träna rösten. Det var "kul". Gjorde det jag INTE ska nattetid, jag gick in på Instagram. Där kollade jag kommentarer på toabilden: Såg en kommentar som rörde min tecknarteknik. Eller rättare sagt, som dissade den.. Jag blev superkränkt och hamnade i totalförsvar i mitt huvud, vilket jag brukar tycka är rätt intressant att analysera - typ hoppsan vadan denna kränkta reaktion - men här lyckades jag inte. Jag blev bara sur! UPPDATERING: personen hade inte menat att dissa - jag fick en kompletterande kommentar. Men låter blogginlägget vara kvar pga vill prata om beteende i kommentarsfält. Känner mig lite dum som skrev så specifikt om en kommentar men skönt att ni var fler som tolkade den som jag. Men!! Om vi backar ut från mitt sårade ego och undersöker kommentaren "utifrån". Den är ju inte unik i sitt slag (om jag ej missförstått den). Jag tolkar den som en ren diss fast med lite emojis och "skratt" inlagt för att släta över. Tror det var Anitha Clemence som kallade liknande kommentarer för kränkelimang. Ni vet typ "gu vad härligt det är att du inte bryr dig om att du är så ful i håret" fast oftare mer subtilt. Jag undrar vad man är ute efter. Vill man egentligen skriva: oj vad ful du är i håret/vad dålig du är på att rita, men inser att man inte kan skriva så elakt så man skriver exakt det fast inbäddat i skratt, emojis och ord som kopplas till gulligheter? Eller tror man att man bara skriver nåt sakligt? Typ "men gud jag frågade ju bara?!" Eller är det liksom ett "å ett kommentarsfält, jag måste kommentera"-beteende? Som nån som berättade här på bloggen om en bekant som under ett inlägg med ett recept på nåt med grönkål skrivit: "jag tycker inte om grönkål"? Det är ett beteende som upprör och fascinerar mig. Det finns ju irl också. Jag har skrivit om det. Personer som "skojar" med dig typ såhär: Att liksom skrattet ska göra att man bara har kul tillsammans åt det otroligt tokiga i att man klätt sig som en gardin. Men personen måste ju fatta att det är taskigt? Finns det studier på detta? Borde jag tipsa podden Dumma människor att kolla på detta? Jag vill veta! Mitt bästa tips brukar vara att man inte ska skratta med. Inte låta personen fortsätta med nedtryckandet. Ett annat sätt är att fråga: vad menar du? Och INTE le. Själv lyckades jag icke denna gång. Jag hade med en sparsam emoji (: och gick dessutom i försvar. Förklarade att det inte är menat att vara helt perfekt perspektiv. Ja ja, jag får väl vara överkänslig ibland då. Men jag gillart INTE. Ps: eftersom jag har världens snällaste och mest peppiga följarna/läsarna i världen (har forskat och påståendet stämmer 100%) så vill jag bara säga att ingen behöver gå in och svara det säkerligen alla gånger bättre svaret till den som kommenterade. Jag vill inte "hänga ut", bara diskutera ett intressant ("intressant") beteende. Och få gråta ut lite pga sårad tecknare.
