... annars kan det kvitta. Det finns något som är extremt viktigt att komma ihåg när det kommer till sex och det är att båda ska vilja. Det är väl klart att man inte ska ligga om man inte har lust! Och det är väl klart att man inte vill ligga med någon som egentligen inte vill ligga! Så enkelt det låter. Och så svårt det kan vara. Det där med ”lust” och ”vilja” är inte alltid så himla enkelt att trassla ut. Hjärnan vill men kroppen har ingen lust. Kroppen vill men hjärnan har redan gått och lagt sig. Hjärtat vill men inget annat i kroppen nappar. Vad är då vilja? Vad är då lust? Som partner till någon som genomgått en förlossning kan det vara bra att veta att det aldrig är upp till dig att sia om när ni kan tänkas vara redo att ligga igen. Du får aldrig pressa eller stressa. Sex är ingen rättighet. Skulle du någonsin börja vackla i detta så kan du titta på en film av en förlossning, se barnet pressas ut genom snippan eller plockas ut genom hål i magen. Sedan hoppas jag du känner att väntan inte är så farlig. Ibland kan man som kvinna efter en förlossning också behöva påminna sig om vad man faktiskt gått igenom. Påminna sig om nio månaders graviditet och la grande finale. Och sedan fråga sig om hur rimligt det egentligen är att ställa krav på kroppen. Krav på att den ska anta sin forna form, att den ska fungera som att den inte just genomgått det maraton den precis genomgått, att den ska vara sexig, att den ska känna lust... Folk som säger att det är viktigt att komma igång fort har fel. Det är viktigt att komma igång när du VILL. Om det är efter tre veckor eller 18 månader, det vet bara du. Vad vill jag och vad känner jag att jag borde vilja? Ett bra sätt att ta reda på vad man vill är att försöka tänka bort alla yttre röster: om det var enbart och endast upp till mig, hur skulle det se ut då? Skulle vi göka varje torsdag och inte ens behöva fundera på det de andra dagarna? Skulle vi ha sex utan penetration i ungefär 100 år? Skulle vi börja dejta och jobba med känslorna först? Skulle vi bara köra på och jobba upp lusten igen tillsammans? Ibland blir ämnet ”sex” så separerat från allt annat. Det är märkligt. Hur det liksom skulle stå över eller smita förbi, slinka igenom allt annat vardagsgrubbel. Jag har inte sovit på fyrahundra år men jo, ett litet ligg vore skoj! Vi har bråkat om disk och tvätt hela dagen, låt oss fira med ett knull. Vi har inte varit ”vi”, inte haft ett helt samtal, inte fört en vettig diskussion om annat än sådant som rör bebis, bajs eller puré på månader, men självklart ska vi sexa loss! ”Men sex är så viktigt för en relation!” Mm, jo, men det är avsaknaden av sex också! Nog ska väl en relation palla en kortare eller en svinlång period av sextorka utan att den pajar? Det borde man väl fasen räkna med. (den här texten är från Mias och min bok Mammaroll & Snippkontroll som handlar om kroppen det första året efter en förlossning)
