<p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Läste ett inlägg om att dricka alkohol när man har barn, såhär kring midsommar. Det blir ju alltid lite diskussion kring det ämnet. Det är upprörda röster över hur man skammar föräldrar som "tar sig ett glas vin" och det är upprörda röster som säger att alkohol "inte ska finnas i barns närvaro". Ofta försvinner nyanser i kampen mellan den ena och andra sidan. Som det så ofta blir!</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Jag tycker att det är synd, för det är ett ämne väl värt att diskutera. Precis som alla normer bör diskuteras, vridas och vändas på. Varför är det så provocerande med alkoholfritt? Varför är det jobbigt när någon säger att den inte dricker?<span class="oneComWebmail-Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Jag tycker också uttrycket "dricka med måtta" är intressant. För min erfarenhet är att ganska många som tycker sig göra det inte alls dricker med måtta. Utan dricker av vana. I vår kultur är det ju vanligt att dricka rätt mycket.</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Jag sitter inte på höga hästar. Jag tillhör dem som inte tyckte jag drack mer än "normalt" och att jag hade bra koll, tills jag insåg att jag oftast var för onykter. Jag tål inte alls särskilt mycket alkohol så jag når den gränsen rätt så fort. Men det tog många år innan jag insåg det.<span class="oneComWebmail-Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">När det då är mer "norm" att vara lite lullig än spiknykter så är det klart att uttrycket "med måtta" kan vara rätt svajigt. För en del är det supertydligt, för andra inte.<span class="oneComWebmail-Apple-converted-space"><br /> </span></span><span class="oneComWebmail-s1">Men om man nu ändå stöter på diskussionen så kan det kanske vara värt att tänka på det, ta sig en funderare. Hur mycket ÄR egentligen "måttligt" för mig? Är det måttligt? Hur måttligt kan jag dricka och ändå ta hand om barn? Är det rimligt att känna att jag inte kan köra bil men ändå tänka att jag kan ta hand om barn?</span></p> <p class="oneComWebmail-p1"><span class="oneComWebmail-s1">Visst kan man väl tänka igenom det hela utan att det behöver handla om skuldbeläggande? Jag hoppas det, för diskussionen behövs! Tycker jag. Eller blir det bara ett kringkastande av moralkakor? </span></p> <p class="oneComWebmail-p1">Vad tycker ni?</p> <p class="oneComWebmail-p1"> </p>
