Hörni stressade mammor i dessa – och alla – tider! Det finns en lösning på problemet – gör inte det som är jobbigt. MEN GUUUUUD TACK FÖR TIPSET!!! Vi ba slutar packa vattenflaska, smörja solkräm, dyka upp på kalas barnen blir bjudna till, skippar presenten, skippar sommarskor, struntar i kläder för väder, swishar möjligtvis för presenten till pedagogen men tänker inte erbjuda någon hjälp ... Ja ni hajar. Ba sluta! Det är tipset som ofta ges när jag belyser en ojämställdhet i familjelivet och det där osynliga arbetet som kvinnor utför i så stor utsträckning. För givetvis kan man inte titta på männen (vad var det jag sa?). Nej vi dras helt tillbaka till att se kvinnan som problemet här. SÅKLART. Det FINNS en fin tanke med att lägga det på kvinnan – att man tänker att hon då får makten över sin situation. Man får känslan av att hon helt styr den själv. Och om kommentarerna hade varit omtänksamma och "HUR kan vi minska stressen? Finns det saker vi kan stryka? Kan man diskutera inom klassen och komma överens om det här eller det där..." OM kommentarerna hade låtit så, så hade jag tagit dem på allvar. Men när de låter: "HAHA vem köper ens present? Skyll dig själv om du lägger tid på det." Eller "jag fyller på olja i bilen och klipper gräs, byter däck och ..." och så vidare. Då VET jag att man inte förstått problemet. Och då VET jag att man inte presenterar ett förslag på lösning på ett problem, utan man bara med sysslar med att skjuta över skulden. Det finns ingen princip angående present där förrän någon ber dig att bidra med några millimeters engagemang. Normer och traditioner sitter djupt inom oss. Men vissa verkar tro att allt bara handlar om vilja. Så bekvämt att tänka så! VA?! Tycker du det är ojämställt? Ja men lev lite mer jämställt då! Problem löst! Wow. Jag blir NÄSTAN fnissig när jag tänker på att somliga i kommentarsfältet resonerar såhär. Bara vägrar se den större bilden. Nästan. Mest blir jag chockad (och lite deppigt) över hur LITE man inser sina egna privilegier. Låt mig ta ett exempel. Män är sämre på att söka vård – pga maskulina normer. Män ska ju vara starka och inte pjoskiga. Vilket leder till att de väntar länge, ofta för länge, tills läget är akut. NÄHE!!! Så är det inte alls! Jag känner flera män som söker vård mer än jag. OCH jag är själv jättedålig på att söka vård om jag mår dåligt och jag är inte man. MEN. Om det nu är ett problem – ja då får väl männen börja söka vård när de mår dåligt då. Sluta slösa på min tid med detta påhittade problem. Sök bara vården då liksom. Så bra att vi kan lösa allt nu. Ett avslutande tips är ju att de som har dåligt med pengar kan ta ett välbetalt jobb, så blir vi av med fattigdom också. Med detta problemlösande inlägg önskar jag er en god helg! Gör bara det ni vill. Så ni inte blir så himla gnälliga! Den här bilden gjorde jag till boken Gör det jämställt. Jag känner spontant att MÅNGA borde läsa den...
