Vill du lyssna på en person som iklädd den största offerkoftan någonsin simmar runt i självömkan men i varje simtag ihärdigt hävdar att det är självrannsakan det handlar om? Då ska du lyssna på Söndagsintervjun i P1, med Fredrik Virtanen. Jag har de gånger jag sett honom få utrymme tyckt att 1) han får onödigt mycket utrymme och 2) man får precis den bild av honom som han verkar tro att han ska undslippa. Trots att han inte ens pressas i en enda intervju. Han får sitta och berätta sin sida, sin låtsas-självrannsakan, utan följdfrågor. Tills nu. ÄNTLIGEN en intervju där följdfrågorna ställs. Ni vet: ja men om du nu levde den här typen av liv, är det inte möjligt att du begick ett övergrepp då då? Någon som frågar var den här påstådda självrannsakan finns, rent konkret. Och möts av en tystnad. Jag kan tala om det: den finns inte. Tack Martin Wicklin att du var så otroligt proffsig. Ställde frågor på ett lugnt och tydligt sätt. Exemplifierade som en pedagog med gigantiskt tålamod. Och satte ord på så mycket. TACK! Hela den här intervjun (och alla andra, men det blir abssolut tydligast här) visar en person som inte rannsakat sig själv ett dugg. Varför är det viktigt att lyssna? För att detta är långt ifrån den enda personen som vevar efter förklaringar till sitt beteende. Som hittar ursäkter på löpande band. Och det är så otroligt viktigt att lära känna den här retoriken. Att se ord som "gråzon" och "vi hade ju kul" och "jag har aldrig varit våldsam". Se hur precis allt handlar om att INTE rannsaka sig själv, INTE erkänna ett beteende och sedan jobba framåt mot förändring. Utan benhårt och envist avsäga sig precis allt ansvar. Att lyssna på denna intervju är som en snabbkurs i "skylla ifrån sig". En arg snubbe som tycker det är orättvist att han blivit uthängd när "alla betedde sig så". Som – inte ens NU efter metoo – förstår det skeva i att skicka en film av en naken dansande tjej som han legat med till henne dagen efter. Som tycker att den situationen är en "klassisk gråzon" eftersom den för honom betydde "vi hade kul, jag vill ses igen" och för henne upplevts som obehaglig. DET är alltså en gråzon. För att han hade en annan bild av det hela än hon. Det är vad han menar med gråzon. Han tycker också att det visserligen var lite otrevligt att sitta utanför ett hotellrum och vägra gå därifrån om han inte får ligga med personen som låst in sig. Men också att det var ju så då! Och han bad ju om ursäkt dagen efter. Om hon kände sig hotad? Nej det tror han verkligen inte, ingen har ju någonsin uppfattat honom som våldsam. Det är seriöst hans svar. Att sitta utanför hotellrummet och vägra gå innan man fått ligga kan inte uppfattas som hotfullt för han är ingen våldsam person. OCH! De kände ju varandra. Wow vad han har funderat över sitt beteende, verkligen. Så tydligt. En stjärna på självrannsakan den där mannen! Han pratar om det "övergrepp" som begåtts mot honom. Han använder det ordet. Han återkommer till det om och om igen. Vill ha en ursäkt. Själv har han inte begått några övergrepp under all den tid när allt handlade om knark och knulla och rock'n'roll. Eftersom han närde ett självhat. Han minns inte mycket, men just att han inte begått övergrepp, det minns han. Han pratar om självhatet men också om friheten och det roliga i the days of miracles and wonder: ”Vara kingen, ha roliga kompisar och göra sjuka saker och det var okej.” Göra sjuka saker och det var okej. Var det okej? Verkligen? Var det verkligen okej allt som hände den här tiden? Jag skriver om detta för att det här är så otroligt klassiskt. Att hitta miljoner ursäkter till att man betett sig som man gjort. Att lyssna på FV är som att lyssna på så många män som vägrar inse att bara för att de närmaste runt om dig okejat ditt beteende så betyder det inte att du betett dig okej. Och det stora problemet är att det då inte kommer en förändring. När man inte ser att man är en del av problemet. När man tror att ett beteende är okej för att "alla var så". Fast "alla" var och är verkligen inte så! Trodde aldrig jag skulle skriva det men #inteallamän. Använd inte "alla" för att rättfärdiga ett ruttet beteende! Alla tafsade inte, alla grisade inte. Att inte erkänna att tjat och nakenfilmande kan vara problematiskt. Att tro att "vi känner ju varandra" är en fribiljett. Att tro att ett övergrepp är en gråzon. Det visar på NOLL självrannsakan. Jag tänker på det övergrepp han säger att han utsattes för i och med uthängningarna. Alltså... det är ju en klassisk gråzon Fredrik! Tidningarna kände att det liksom var lite så alla gjorde då, ALLA hängde ju ut med namn. Det var liksom så det var mitt uppe i #metoo. Det är klart att det kanske var lite tölpigt, men alltså det var en hetsig tid. Det var rörigt, det var lite rock'n'roll! De uppfattade nog inte uthängningarna alls på samma sätt som du när de stod och bultade på din dörr och du satt där inlåst och rädd. Det är svårt med gråzonerna. Visst är det? Vardagsexempel på "gråzon". Hur SKULLE han kunna ana att jag inte ville ha nåt från honom? Så svårt att veta ju!!
