Jag vill först och främst påpeka att detta inte är någon typ av uthängning. Jag kommer att använda ett exempel. Det är LÅNGT ifrån det värsta exemplet. Det är sådär ljummet att det kan slinka undan och bara lämna en liten avig känsla. Men det är just därför jag vill ta just det exemplet. Jag lade upp ett Instagram-inlägg med en tävling. Det handlar om en app där man spelar in sagor och sedan kan barnen lyssna på dem så mycket de vill. Jag skrev att jag och barnen brukar spela in dessa tillsammans. Att de tycker att det är extra kul att höra sig själva när de lyssnar på sagan igen. Att de nästan helst lyssnar på de inspelade nu för tiden. Jag skrev att det kunde vara rätt bekvämt när man lyssnat på en saga trehundrafyrtio gånger och då istället för att läsa den igen kanske kunde passa på att powernappa lite. Nu skulle man tävla genom att nominera någon som kanske också behövde powernappa lite, som behövde den här appen. Det tog inte jättelång tid innan följande kommentar droppades: ”Men alltså, är det bara jag eller känns detta lite knepigt? I dagens samhälle där vi ständigt är uppkopplade på sociala medier och som föräldrar har näsan i telefonerna allt för ofta. Ska vi inte ens kunna viga en halvtimme på kvällen åt att faktiskt vara närvarande under sagan?! Appen går säkert att använda på flera sätt, men i vår familj är godnattsagan helig ❤” Det börjar ju lite mjukt, med en öppen reflektion. Men sedan känner jag att den här personen hade behövt räkna till åtta. Om ni inte läst Michael Dahlén klockrena artikel från 2015 så gör det. Här. Jag tänker att om personen i fråga hade räknat till åtta så kanske hon hade insett att ingen skriver att folk alltid ska sova istället för att läsa. Hon kanske hade hunnit läsa inlägget igen och se att det faktiskt främst är något man kan göra tillsammans med barnen. Hon kanske hade sett att det handlar om att kanske få ta en powernap under några minuter någon gång när man läser en saga som man redan läst/hört 300 ggr. Kanske skulle personen då se att detta inte var ett hett tips på hur du kan slippa vara med dina barn någonsin igen. För om det var en sådan lösning man ville åt, så är denna app inte den bästa. Vilket jag egentligen tror att man förstår, om man tänker efter. Istället så går personen på sin allra första känsla. Va? Sova istället för att vara med barnen? Och därefter drar man i alla växlar och då kommer också skuldbeläggandet; att föräldrar är frånvarande, att man använder sina telefoner alldeles för mycket och att man inte ens kan ge sina barn en halvtimmes uppmärksamhet. Är hon själv en sådan förälder som skiter i sina barn? Man skulle kunna tro att hon bara ger sina barn den där halvtimmen per dag. Men jag tror inte det. Jag tror inte hennes inlägg var en reflektion över hennes eget beteende, utan en reflektion över ”dagens föräldrar” där hon själv står utanför. Eftersom, som hon visar, värderar en helig stund med barnen. Detta är som sagt inget unikt alls. Det kryllar av sådana här kommentarer. Anledningen till att jag inte skriver om dem i allmänhet utan faktiskt tar fram en som exempel är för att jag ville plocka isär kommentaren, för att man måste inse vad alla dessa ord säger. Man kanske tror att man lyfter ett snusförnuftigt finger ”för barnens bästa”. Men det man gör är att kritisera utan grund, i kombination med att klappa sig själv på axeln. En sådan kommentar hade gjort sig bäst muntligt, med en nära vän. Någon som kan ifrågasätta, hålla med, fundera och diskutera. En gemensam reflektion möjligtvis. Man kanske måste kunna ta sådant här om man ska hänga på sociala medier. Man måste kunna tänka på VARFÖR vissa kommentar sticker till. För ibland har det ju med att göra att de träffar rätt. Denna gång stack den till i mig av två anledningar: 1. för att jag kände mig feltolkad. Att jag som, precis som jag skriver, tycker att läsning med barnen är ett av de bästa tillfällena. Att då få en känga att jag inte kan ägna en halvtimme åt mina barn kändes faktiskt fel. Och 2. ännu värre, att kommentaren riskerar att lägga skuld där skuld inte hör hemma. (så jävla trött på denna skuld-utdelning överallt!) Som tur var så befann jag mig inte i ett skört läge just då. Jag kunde svara att allt inte är konstant och hela tiden, att man inte måste gilla idén med appen och att jag vägrar känna mig som en dålig förälder för att jag är trött och vill sova ibland. Men det ska ju helst inte ha med tur att göra. Det vore toppen om den som skriver en sådan här kommentar istället kunde ta åtta sekunder och fundera på vad kommentaren egentligen säger. Varför den känns viktigt och vad som får henne att vilja skriva den. Finns det en risk att den slår fel? Slutligen: jag tycker inte den här personen begått en dödssynd. Jag tror inte att hon är en osympatisk och elak person. Jag tror hon skrev en kommentar utan att tänka sig för. Precis som att jag inte tycker att Jenny Strömstedt är en dålig människa för att hon skrev en krönika som jag inte tyckte blev så bra. Jag vill också poängtera att man får hålla sig kritisk till allt jag tecknar och skriver, man måste inte hylla eller hålla med. Men man får hemskt gärna komma med genomtänkta ord, skriva något man har ett syfte med och vara så tydlig man kan. För det är svårt att utvecklas eller tänka nytt om det bara serveras en bit skuld.
