För ett tag sedan läste jag i ett kommentarsfält att föräldrar är de mest lättkränkta. Jag tänkte på det rätt mycket. Var det så? Man är ju kanske extra känslig – en ny roll och ett ansvar för någon man älskar mer än man trodde var möjligt. Man vill göra precis allt rätt eftersom ens lilla bebis inte förtjänar ens det absolut NÄST bästa. Då blir det onekligen jobbigt med kritik, så är det ju. I alla fall om man funkar som jag. Är det att vara lättkränkt? Kanske. Men många verkar tro att en person som visar upp sitt liv i sociala medier måste tåla 200 kommentarer i syrlig stil. Kommentarer som insinuerar eller skriver rakt ut att man är en dålig förälder, en dålig världsmedborgare, ett ego. Jag följer Carina Bergfeldt på Instagram. Hon och Nour El Refai kan vara de som blir allra mest ”uppfostrade” just nu. Såklart, de är ju ganska nyblivna föräldrar! Då måste folk in och säga till! Om allt. A L L T. Att blöjan är full, att hyllan kan ramla ner, att det inte är bra med sele, att det är dumt att flyga, att skärmtid är dåligt, att det är bättre att göra si eller så och att det är SKANDAL att … Scrollar man kommentarsfältet först? Tänker man att ”jaha ja, här har två hundra personer skrivit att Carina använder munskyddet fel, det är bäst jag skriver det jag också.” Eller går man på DIREKT, som en blixt och ba SKRIVER för man är så UPPRÖRD!!!? En person skrev att man faktiskt måste få ge lite råd, måste det vara envägskommunikation? och det är väl bra att man kommenterar om masken används fel? Jo men lilla du, det är liksom 200 andra som skrivit om det. Om Carina INTE tappar det snart så är DET ett under. Jag sitter på mina händer när jag skrollar kommentarsfältet. Får. Inte. Gå. In. I. Diskussion. En person säger att när det gäller planetens framtid och våra barns framtid tänker hon faktiskt inte hålla tyst. Carina har redan då förklarat att tåg inte funkar för dem eftersom det är 11 timmars resa och 3 byten om de ska åka tåg. VA?! Kan ni tänka er? Carina hade redan ÖVERVÄGT olika alternativ?! Hon som bara reser flera gånger i månaden hade alltså tänkt själv? De allra flesta gör överväganden och val hela tiden. Många gånger för att göra saker så bra som möjligt på alla plan, andra gånger för att det var det enda som funkade precis just då, och somliga gånger går det av bara farten och efteråt inser man att det kanske kunde varit bättre på ett annat sätt. Jag tror att problemet är att vissa personer som är inne i sitt inte förstår hur det kan vara övertramp att ifrågasätta andra människors livsval. Den här personen tycker ju uppenbarligen att hon gör det för framtiden! Att hennes kommentarer om Carinas val är ett strid hon tar för våra barn! Det är det inte. Om hon hade berättat om en ny magnettunnel (eller vad det nu är Elon Musk pysslar med) som är helt miljövänlig och redan i bruk men totalt ouppmärksammad så hade det kanske kunnat vara nåt upplysande i kommentaren. Men att informera någon om att det finns tåg kan ju inte ses som något annat än skammande? I 20 år har man kunnat åka tåg till Danmark, sannolikheten att någon skulle ha missat det är väl minimal? Folk måste inse att de känner sig duktiga om de får poängtera att någon annan är dålig. Jag orkar inte googla psykologin kring detta men det känns ju rätt uppenbart. Jag får läxa upp någon och då känna att jag minsann är duktigt som KAN detta. Och så får jag visa upp det för jättemånga andra! Kolla på mig, kolla vad jag gör, se vad jag är duktig! Men vet ni vad. Folk på Instagram är också riktiga människor. Som kämpar med sitt, gör saker för andra. Att skriva att Carina är självisk känns absurt. Så som hon flugit och flängt och haft helt galna arbetstider, åkt till farliga platser, gjort research när alla andra sover, skrivit långa genomtänkta texter på Instagram helt utan ersättning, för att informera. För att GE oss information, ge oss berättelser vi aldrig hört annars. Att skriva att det är dags att tänka på andra än sig själv till en sådan person gör mig så upprörd att jag måste sätta mig på händerna igen. Det är KLART att Carina kan göra egoistiska val. Hon är människa. Vi gör alla egoistiska val. Vissa mer än andra. Och jag skulle säga att Carina hamnar under "andra" här. Att kräva någon typ av felfrihet eller 100% förebild av människor känns bisarrt. "Du är min idol nu, du ska inte göra fel". När blev det offentliga människors livsuppgift att uppfylla alla olika individers krav? Så. Är föräldrar lättkränkta? Jag vet inte. De inlägg jag ser där offentliga personer som är föräldrar fått nog och ryter ifrån har fått så många kommentarer innan och så mycket skäll att det inte ryms i ordet ”lätt”. Så DE är i alla fall inte lättkränkta. Avslutningsvis lite tips till den som vill kommentera ”i all välmening”: Skrolla kommentarsfältet. Har flera redan sagt exakt eller ungefär det du vill säga? Då behöver du inte skriva något. Lägg bort telefonen en stund. Fundera på varför du vill skriva det du vill skriva. Är det något som behöver skrivas och varför? Motivera och reflektera. Finns det en möjlighet att personen redan tänkt på det du skulle skriva? Vill du tex tipsa om tåg, fundera på om det finns en chans att personen ifråga redan hört talas om tåg och kanske till och med övervägt det men sedan valt bort av en anledning du inte känner till? Är det här en person du tror behöver en lektion? Kan det vara så att personen kan få göra ett inlägg på Instagram utan att få negativa kommentarer, eller är det HELT nödvändigt att du skriver just det du tänker skriva? Är personen kvinna? Är det en mamma? Fundera på hur du skulle uttryckt dig om det var en man du riktade dig till. Kanske ska du leta upp ett motsvarande inlägg gjort av en man och föra din diskussion där istället? Fråga varför pappan jobbar istället för att vara hemma med sina barn, fråga hur han kan låta barnen ha så långa dagar på förskolan, fråga hur han kan försvara att han flyger med jobbet, fråga hur han kan gå till frisören när han har en liten bebis hemma. Börja där. Vad skulle du kunna göra istället? Ta exemplet med tåg. Om du väljer att inte lägga din energi på att skriva kommentarer och sedan hamna i diskussioner, kan det vara så att din energi skulle göra sig bättre i ett mejl till politikerna? Eller finns det något forskningsprojekt som du skulle kunna hjälpa till att sprida information om? Skulle du kunna starta en egen plattform istället? Allt det du känner att du behöver tala om för andra skulle du kunna samla på ett eget Instagramkonto, så får folk ta del av det om de önskar och vill. Det kanske vore nåt? Jag vill också säga att jag inte tycker att allt som sägs på sociala medier måste vara pluttigull och hejarop. Man får gärna tycka olika, diskutera och reflektera. Vad jag däremot tycker man kan kräva är en god ton, att folk tänker en stund innan de skriver och att man noga väljer de inlägg man vill diskutera under. Det finns mer och mindre passande.
