Är det svårt att ta kvinnor på allvar? Jag tror det tyvärr. Jag tror att många lever kvar i bilden av att kvinnor är ”så hysteriska” och borde ”chilla lite”. Det är i alla fall så det verkar när jag nu läser en andra artikel om hur överdrivet det är med ”BB-krisen”. Se bara hur artikelförfattaren klappar lite på huvudet och ”erkänner” att jo det kanske behövs lite fler barnmorskor, visst visst, det behövs mer folk lite överallt serrö. Och ja lilla vän det är klart du är nervös om det är din första förlossning. Men nu är det faktiskt så att majoriteten av alla förlossningar ”går strålande” och man ska vara jävligt nöjd att man får komma hem med en frisk bebis! Åk hem och var glad. Går ”strålande”… För att man ser ett levande barn och en levande mamma. Punkt. Fråga vilken mamma/blivande mamma som helst om vad som är viktigast med förlossningen och VARENDA EN kommer att svara: att barnet mår bra. Betyder det att man kan skita i resten? Strunta i de totalt överstressade barnmorskorna och sjuksköterskorna? Ignorera oron och de jobbiga situationer som nyblivna mammor hamnar i efter att ha genomgått förlossningar som ingen hade tid med? Upplevelsen av att gå igenom mer än en halv (ibland en hel) förlossning på egen hand, kanske till och med i baksätet på en bil? Men visst, om man hinner in och lyckas dra ner brallan och haffa en barnmorska mellan femtioelva andra förlossningar som kan fånga barnet innan hen springer vidare så ja, då ska man vara JÄVLIGT nöjd. Herregud, vad hade du förväntat dig? Bubbelbad och massage? Barnet lever och du med. Var så god att åka hem! Fyll i dessa papper om ångest och lägg dem i dokumentförstöraren där borta. Tack så mycket! Om nu extremt många kvinnor vittnar om oro inför förlossningar, om galna resor för att få chansen att föda med utbildad personal nära, om ovisshet och ensamhet, ska vi inte lyssna på det? Om barnmorskor och vårdpersonal skriker sig hesa över galna pass utan paus för toalettbesök eller mat, ska vi inte reagera? Det är alltså inte de här situationerna som måste åtgärdas, det är de som protesterar? Som skrämmer upp helt i onödan. Som känner saker som inte känns, ser saker som inte finns! Kvinnor och deras känslor va? Vi som har det SÅ BRA! ”Man ska inte skrämmas!” Hallå?! Det är inte de som protesterar som skräms, det är situationen som är skrämmande! Vi kan och ska inte förlita oss på att vården slår trippelknut på sig själva för att lösa situationerna. Alla dessa ”hysteriska” kvinnor är EXTREMT bra på att inte prioritera sig själva. Inom vården prioriterar de patienter tills de går sönder, hemma prioriterar de barnen tills de brister. Mitt intryck är att kvinnor är jäkligt bra på att härda ut. Hålla klaffen och gilla läget. Oavsett vilket. Man vill inte vara till besvär, man vill inte gnälla, man vill inte vara hysterisk. Nej vi håller tyst, så vi inte oroar någon. Låt oss inte brusa upp och bli sådär hysteriska nu igen! Låt oss bara svälja. Svälja, svälja och ta emot. Titta på våra friska barn och känna oss glada att de överlevde. Nöjda att vi läcker urin eller lever med smärtsamma minnen. Barnet överlevde. Förlossningen var strålande. Barnmorskor vittnar om den ohållbara situationen och förlossningsmottagningarna ÄR fulla. Att barn och mamma överlever är det absolut viktigaste. Men vi lever i ett samhälle där vi också ska kunna leva, efter att ha överlevt.
