Idag är det Internationella kvinnodagen och jag hittade en illustration som jag gjorde 2016. Det har ju inte hänt så väldigt mycket sedan dess. Tyvärr. MEN, är det inte så att just det där nypet i rumpan inte är okej längre i alla fall? Att metoo hade effekten att den gemensamma tystnaden kring alla de där övertrampen och övergreppen började luckras upp lite? Visst har det hänt något i alla fall?? Fan nu kämpar vi på, okej? Saker händer ju, om än långsamt. Jag tänker också på den rasistiska rapporteringen kring kriget i Ukraina, att det faktiskt uppmärksammas och ... erkänns? Att alla som skrikit om detta så länge faktiskt får lite upprättelse?En sak som jag också tänkt på är att det måste få göra lite ont. Kampen. Att den inte är lätt. Jag tänkte på det när jag såg Under kniven och när jag tänkte på SNYGGA feminister. Att JA det är klart att man får vara feminist och snygg OCH att man inte pallar vara feministisk i allt man gör och det är OKEJ. Men vi kan väl erkänna att det inte är feminism i alla fall, att göra ingrepp och hålla på med sin kropp för att vara knullbar. "Jag gör det för MIG, för MIN skull, jag bestämmer själv!" Mmm fast nej det gör du ju inte?Det är ju i stunden jäkligt skönt att bara få ge efter för idealet och bara vara precis så som man förväntas vara – snygg och smal och slät och ohårig och 15 år yngre än man egentligen är. Men långsiktigt är det ju SKIT för kvinnor. Våra barn växer upp med filter som skapar ideal som är helt omöjliga att nå. Våra barn växer samtidigt upp med vuxna som inte har en rynka. Med ansikten som inte varit med om saker. Visst kan rynkor vara vackra, man ser spår av leenden och erfarenheter. Men de kan också vara fula. Göra att man ser arg ut, sur ut. Sliten ut. Det är liksom inte lätt eller skönt att åldras i ett samhälle som konstant hyllar ungdom. Men det får väl vara svårt då. För vi måste ju kämpa på? Om det någonsin ska vara lika okej för en kvinna att åldras på samma sätt som det är okej för en man att åldras så kan vi ju inte gå runt och inte åldras? På vilket sätt flyttar vi gränser då? Jag är en hårt arbetande, självständig kvinna och feminist, och dessutom ser jag jätteung och snygg ut! Ja lite så känns feminismen på vissa håll nu. Folk liksom faller ner i den där ideal-fällan gång på gång. Och man fattar ju det! Att liksom närma sig idealet ger så mycket! Men en sak det inte ger är förändring. Våra barn kommer inte få det bättre av att vi injicerar och opererar bort åldern ur oss.Vi får vara dåliga feminister, vi får göra misstag, pausa, inte orka. Men jag hoppas att vi orkar resa oss och fortsätta kämpa! Gör inte om pauserna till nån typ av feminism – se dem som just pauser – och sedan in i skavet igen. Känns det lätt så är det nåt som inte stämmer. Tänker jag, som den lilla negativa suris jag är idag!Okej. Diskutera vidare i smågrupper.
