Veckans “sammanfattningsvis”: När Märta kör "ole dole doff" om vem hon ska vara arg på. “Det blev du mamma!” (så arg nästan-4-åring just nu den damen) Veckans språkmiss: När vi skulle på lekland, jag och mina M&M och detta utspelar sig i hallen: Mattias: – Vart ska ni nu då?? Märta: – Vi ska till GREKLAND!!! Jag: – Nä, alltså Märta vi ska till LEKland. Märta: – Lekland! Maja: – Heddå pappa! Ällkal dej! ___ Veckans språkmiss 2: När Märta hjälpte mig att packa beställningar. Jag: – Märta, sätt frimärkena på rad. Brevbäraren blev ju sur sist när vi satte dem huller om buller. Märta: – Men det här frimärket är trasigt! Jag: – Ingen fara, det sitter bra! Märta: – Men tänk om brevLÄRaren blir arg?? Jag: – Nej brevBÄRaren blir inte arg. Det ser bra ut! Märta: – Men det är trasigt. BrevGRÄVaren kommer kanske bli arg… Så svårt att inte skratta. Brevgrävaren och brevläraren, sådant aggressivt team. Veckans "inte svårt att hålla sig för skratt": Vid läggning: Märta: – Det gör ont på min tumme!!! (hon suger på tummen) Jag: – Ska jag blåsa? Hålla? Krama? Sjunga? Läsa saga? Sätta plåster? (osv i en massa omgångar, alla svar är nej, men till slut blir det plåster) Märta: – MEN JAG VILL SUGA PÅ TUMMEN! DET GÅR INTE MED PLÅSTER! Jag: – Ska jag ta av plåstret då? Märta: – NEJ JAG HAR ONT! Jag: – Men låt det vara en stund då, så går det över och vi kan ta av plåstret. Märta: – MEN JAG VILL SUGA PÅ TUMMEN! Jag: – Ska jag ta av plåstret då? Märta: – NEJ! Jag: – Prova suga med plåster? Märta: – DET GÅR INTE! Jag: – Men låt det vara ett tag då. Märta: – MEN JAG VILL SUGA PÅ TUMMEN! Jag: – Ska jag ta av plåstret då? Märta: – NEJ! Och så vidare. I en evighet. En E V I G H E T. Blandat med skrik och gråt och femtioelva svalda utbrott. Ja jag körde också: “jag förstår att det är jobbigt.” Det funkade INTE heller. Jag försökte också läsa boken mellan varven, i ett försök att avleda, samt underhålla Maja. Till slut bestämde vi att ta av plåstret och prova om det hade läkt (på 12 minuter, obs tolv minuter som kändes som 112 minuter). Det hade läkt! Allt frid och fröjd. Jo ja, sedan började Maja gråta för att vi inte läste om hennes bok en gång till. Och sedan ville Märta ligga i mitten, vilket brukar gå bra. Men denna gång kom Maja efter en stund på att jag skulle ligga bredvid henne istället så jag flyttade mig. Och Märta vaknade till och ville att jag skulle ligga bredvid henne, men det ville inte Maja… Ja ni hajar. Till slut sov i alla fall båda. Och jag tog ut mina femtioelva nersvalda utbrott på Mattias som inte hade hört två barn och en mammas illvrål ifrån sovrummet. Jag hävdade (hävdar?) selektiv hörsel. Han hävdar nåt annat. Jag hörde inte vad. Infört selektiv hörsel. Veckans bonusmaterial Idag, söndag, klädde jag upp mig minsann och drog iväg på konsert! Det ni! Jag tog på mig en fejkpäls som jag köpt och aldrig använt. Jag kände mig som fejk hela jag. Som att jag hade välling tatuerad över hela mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag piffar nu för tiden (okej jag orkar inte piffa längre än 10 minuter men ändå). Det känns ändå som att jag, 2,5 år efter avslutad amning, har mjölkfläckiga kläder, gravidsvettningar och en hinna av småbarnsliv över hela fejset. Men det var ju inte min fejkiga päls fel, så den fick följa med ändå. Jag gick med min vän Fenan, som inte lämnat bebis nr två särskilt många timmar förut. Hon tog med sig bebiseriet ut genom att beställa en bellini, vilket jag lärde mig är bubbel med persikopuré i. Liksom glammig småbarnsmamma i ett glas! Vi såg Bo Kaspers på Rival. Jag insåg att jag lyssnat på dem i nästan 20 år. Sedan behövde jag tänka väldigt länge och mycket. Matematiken är inte min starka sida och det här med ålder är ju alltid klurigt. 20 år. Var jag inte typ 3 år då? Nej Louise. Du var 15 år då. Okej… Jag missade väl en låt eller två på grund av detta. Kan man få pengar tillbaka tror ni? Jag menar, det var ändå Bo som tog upp det här med hur länge de spelat ihop och satte igång tankarna hos mig… Hur som helst så var de sååå bra. Jag försökte minnas om jag sett dem live mer än en gång innan. Jag tror nämligen det. Men jag minns inte. Jag måste gå kom-ihåg-kurs tror jag. Ni som varit mammor längre än 4 år. Kommer minnet tillbaka? När den här grötiga hinnan lättar lite? Gör den någonsin det?? Kommer jag förbli såhär trög och trött?? I alla fall – Bo Kaspers var så bra, minns inte om jag nämnde det? Blev sugen på att dansa. Men nu var det så att vi valt en alldeles förträfflig tid för konsert, nämligen kl 16. Sååå rock’n’roll! Så istället för galej sa vi kram och hejdå och cyklade hem till våra minigrisar i respektive hem. Det är ändå MINST lika bra som att dansa. Förutom tumincidenten. Den var inte som en jazzig svängom på ett tomt dansgolv. Här är den förklädda småbarnsmorsan. Redan på hemväg. Med pizza = efterfest! Whoop whoop. Veckans bild: Obs! Om det blir väldigt tyst där hemma ett tag så kan det vara lätt att tänka: “Vad lugnt och skönt! Jag kollar lite Instagram så länge”. Det är fel! Det korrekta att tänka ska vara: “Vad lugnt och skumt! Mitt barn måste hittat mitt läppstift och smetat in HELA i ansiktet.” Jag är fruktansvärt dålig på att göra “veckans snabba” snabba. Ska döpa om dem till veckans långsamma. Förlåt att jag ljugit. Alla dessa gånger. Nu ska jag jobba med bok! Slutspurt!
