Detta var det sista jag skrev kring att ha pseudotvillingar då, för ett år sedan. För några månader sedan, minns faktiskt inte hur många, så stod vi i köket, Mattias och jag. Vi plockade efter middagen. Någonstans lite längre bort hördes små röster. – Älskling, kolla! sa jag och slog ut armarna. Här står vi, och där borta, i deras rum, leker de. Utan att vi måste ha koll eller vara med! Det är ganska skönt faktiskt, att få några stunder att andas emellanåt. Och att iaktta dem i smyg, lyssna på dem när de pratar med varandra, se hur de pysslar och styr ihop – det är fantastiskt! Det har varit lite skönt att skriva ner allt detta. Man glömmer väldigt fort och redan nu har jag svårt att veta när saker och ting var och hur det egentligen kändes. När man säger till folk att man har 13 månader mellan barnen blir ofta reaktionen ”Oj! Det måste vara jobbigt att ha så tätt!” Jo eller, vi vet ju inget annat. Vi har ju bara haft tätt! Jag tror att alla syskonkombinationer har sina för- och nackdelar, eller ska man snarare bara säga: jag tror alla situationer ser olika ut. Barn är olika, föräldrar är olika, situationer är olika. Här har jag gjort en lista med vad jag anser och tror är plus- och lite minus med att få barn tätt, allt enligt mig och min erfarenhet och inte ett dugg forskning i det hela. Men en lista måste jag ju ha, ni vet, jag gillar ju listor… Minus 1. Storasyskonet är för liten för att kunna resonera med (en ettåring förstår sällan ”om du väntar två minuter så kommer mamma och hjälper dig”). 2. Små barn kräver mycket assistans och hjälp, med påklädning, matning, komma upp och ner från olika ställen och så vidare. Det blir dubbelt så mycket av den varan när man har två små samtidigt. 3. Jobbig graviditet. Det är lite påfrestande för kroppen att gå igenom en graviditet direkt efter en annan. Och framförallt när graviditet nummer två sker i sällskap med en 4–13 månadersbebis/barn. Fördelar 1. Om jag fortsätter på tema graviditet så var det ju rätt skönt att aldrig ha känslan att ”nu börjar vi om igen”, jag bara fortsatte helt enkelt. Ja, lite elefantstilen liksom. 2. Ganska fort får de samma rutiner. Blöjor, kläder, sovtider och mat blir ganska snabbt lika, vilket förenklar vardagen. Och packningen om man ska åka iväg kan jag säga! 3. Det blir ingen avundsjuka. Eller jo det blir det ju ibland såklart, från bådas håll, men jag upplevde inte att Märta kände sig ”undanskuffad”, hon märkte ju inte ens att hon hade fått en syrra till en början, haha! En syrra sa ni? Kan hon göra nåt eller ska hon bara ligga där? Hallå? När ska vi leka? 4. Det kan vara slumpen, men varken Märta eller Maja har haft någon direkt ”min”-period. Det är väl ingen jättegrej att man sluppit det, men jag tänker att det kan vara så att de lärt sig att dela med sig redan från start. Vilket känns fint! 5. Underhållningen. Detta gäller säkert syskon oavsett åldersskillnad, men alltså Maja har haft en personlig underhållare från dag ett. Kanske var det därför hon inte var så rastlös som storasyster? Hon behövde inte, det var ju kabaré 24/7. 6. De har alltid varit två. Och de har alltid varandra. En trygghet för dem, en trygghet för oss. Och nu minns jag inte om jag nämnt det innan men jag läste ETT tips som verkligen tog med mig när det handlade om pseudotvillingar och det var att inte behandla dem som att de är olika gamla, för de är ju knappt det. Vi försöker med det så mycket vi kan – ställa samma krav, ta hand om på samma sätt, inte säga du som är så stor/liten eller ens säga stora- eller lillasyster, bara syster. Det lyckas vi inte alltid med, men jag tycker det har känts som ett tips som jag förstår och ser en poäng med. Och därför ville jag dela med mig av det, men man använder det bara om man vill! Några avslutande ord: Nästan varje morgon är Märta och jag uppe först. Efter en stund hörs Maja ropa från hennes rum. Märta och jag går in och syrrorna möts. De där två, när de träffas igen efter en natt från varandra alltså. Som om de inte setts på en vecka. Det visas upp snuttefiltar, hämtas nya blöjor, byts nappar, leks tittut, kittlas och knuffas och kramas. – Ska vi äta fjuttus (frukost)? frågar Märta Maja. – Mmm! svarar Maja. Så tar de varandra i hand och promenerar ut ur rummet. Skumpar in i varandra lite när de går över tröskeln och sedan går de vidare in i köket. Och mamma står kvar en stund och fånler för att hon råkar ha de finaste småkorvarna som finns. _____________________________________________________ Fler inlägg under tema: pseudotvillingar/barn tätt Barn tätt: Inledning Barn tätt: Graviditet och förlossning Barn tätt: första tiden, första året Barn tätt: när barnen var 2 och 3 år Intervju med pseudotvilling – min mamma Intervju med pseudoTRILLINGmamma Intervju med pseudotvilling och blivande pseudotvillingmamma Intervju med pseudotvillingmamma med lite större barn Intervju med pseudotvillingmamma med vuxna barn Barnen 3 och 4 år – tid att tänka Barn tätt: intervju med Maria, mamma till pseudotvillingar med 5 månader mellan
