Fortsättning på mitt pseudotvillingtema. Denna gång en intervju med Britt-Inger som är mamma till pseudotvillingar sedan lite fler år än jag ... Jag fick en hel del inspiration och tips här. Intervju med Britt-Inger, mamma till Björn och Ulf, födda 1970 och 1971. 1. Du har varit mamma till pseudotvillingar lite längre än jag – dina barn är ju vuxna nu. När du tänker på småbarnsåren, hur tänker du på dem då? Jag och min man, Eric, hade alltid pratat om att vi ville om möjligt ha flera barn. Det är ju ingen självklarhet, det är ju lätt att tro det när man är ung och har livet framför sig. Två friska fina pojkar som i och för sig kom tätt, 15 månader emellan är ju en stor omställning. Vi var ju inställda på att bli föräldrar så jag minns inte att vi tyckte att det skulle bli jobbigt. Det är ju mer intensivt men samtidigt var vi ju redan småbarnsföräldrar när vi fick andra barnet. Jag var utbildad barnsköterska då och rätt trygg i mammarollen. Då var det ju inte aktuellt med föräldraledigt utan det var mammaledigt som gällde. Vi fick hjälpas åt på kvällar, nätter och helger. Småbarnsåren är ju dagar och nätter fyllda av allt som hör till den perioden och jag tror att det är bra om man kan ställa in sig på det. Egen tid i någon större omfattning får man ta lite senare. Har man fördelen att leva i ett bra förhållande så underlättar ju det, att vara ensamförälder är ju naturligtvis tuffare. Det som kunde vara jobbigt var ju förstås om de var sjuka, men de hade ju inga kroniska sjukdomar utan det vanliga, förkylning, öroninflammation, ja du vet. 2. Jag hörde att ni hade en strategi för att barnen inte skulle bli så jämförda hela tiden. Det lät väldigt intressant! Vill du berätta lite om den? Det som vi tidigt bestämde oss för var att inte jämföra dem, utan istället se till att deras egen personlighet fick utvecklas. Alla syskon är ju individer och utifrån det olika och det stämde ju verkligen på våra pojkar. Det är viktigt att varje barn får egen tid med mamma, pappa eller båda. En fördel att vara två i det läget, annars kanske någon annan kan hoppa in och stötta upp. De hade aldrig lika kläder som vi ofta ser hos tvillingar, fick inte lika leksaker. De kändes ganska naturligt eftersom de var så olika. 3. Kan du minnas vissa perioder som mer påfrestande och vissa enklare? De perioder som var mer påfrestande var när Eric var till sjöss i några månader i sträck. Jag hade mina föräldrar ganska nära och en yngre syster som var bra att ha då. De ställde upp. Vi var ofta hos dom under de perioderna. Eric var en närvarande pappa när han var hemma, det var självklart för honom. 4. Ni har ju fler barn. Har pseudotvillingarna haft en särskild relation eller är det ganska lika mellan alla syskon? Vi fick två barn till, det blev ett hopp på fem år till lillasyster kom och ytterligare fem år tills lillebror anlände. Jag tycker att de har en fin syskonrelation , oavsett ordningen i syskonskaran. Det som kändes viktigt var ju att alla utvecklades utifrån sina förutsättningar. 5. Hur ser du på deras relation idag? De håller fin kontakt med varandra (utan min inblandning). De förlorade sin pappa för fem år sedan efter en kort och intensiv sjukdomsperiod. Den perioden, upplever jag, stärkte våra relationer. Vi är noga med att hålla kontakten och är måna om varandra. 6. Vad har varit de största fördelarna med att ha två barn så tätt tycker du? Det kan ju ha sina fördelar att ha barnen tätt. Man lever ju intensivt med barnen. Sovmorgnar blir lyx och kanske även att få äta i lugn och ro, men det kommer så småningom. Lev i nuet, det är en kort tid de är små . De har någon att leka med och någon som finns på skolgården om det blir jobbigt när de blir lite större. 7. Har du något tips till mig, som är mitt uppe i småbarnslivet med pseudotvillingar just nu? Se individen och låt de utvecklas utifrån den personlighet de har. De är inte tvillingar! Gläds åt att vara förälder! Vilken gåva! Det är naturligt med förkylningar och feber, tänk på att det går över ganska snabbt trots allt. Läs och lär om barns utveckling, då ställer vi rimliga krav, varken för höga eller för låga. Att vara rättvis som förälder är inte att alla barn ska ha lika, utan rättvis är man om man tar hänsyn till barnets mognad och förutsättningar. Inte så lätt alla gånger. Att vara förälder är ett heltidsjobb, ibland så jobbigt men oftast alldeles underbart! Fler inlägg under tema: pseudotvillingar/barn tätt Barn tätt: Inledning Barn tätt: Graviditet och förlossning Barn tätt: första tiden, första året Barn tätt: när barnen var 2 och 3 år Intervju med pseudotvilling – min mamma Intervju med pseudoTRILLINGmamma Intervju med pseudotvilling och blivande pseudotvillingmamma Intervju med pseudotvillingmamma med lite större barn Intervju med pseudotvillingmamma med vuxna barn Barnen 3 och 4 år – tid att tänka Barn tätt: intervju med Maria, mamma till pseudotvillingar med 5 månader mellan
