Asså jag som är en sån som kan gå och älta konstigheter jag säger borde kanske lära mig att inte babbla så mycket. Som häromdagen när jag var hos min schyssta frisör och fixade till luggen. Man ser ju alltid så fräsch ut i frisörspeglar och när jag satt där och stirrade på mitt bleka fejs och såg hur luggen snyggades till så sa jag: - Bra tajming eftersom jag har tre finnar på gång i pannan. Skönt med lugg då! Följdes av tystnad. Det där ältade jag sedan. Jag vet, det var inte nåt katastrofalt att säga, men det finns ju ingen given grej att svara. Vad ska hon säga? "Ja jag såg det", "Å nej du har ju inga finnar" eller "Det är nog bättre med ordentlig tvätt än med en lugg då"... eller vad säger man? Pratade med chefen om det. Man ska ta upp viktiga saker med sina chefer. Kom fram till att det var lite som när någon kommer hem och man säger: "Ursäkta att det ser ut som skit i hallen!" Vad svarar man på det? "Nej då, det är jättefint", "Det gör inget, jag tycker om er trots all skit" eller "Ja det ser ju för jävligt ut"? Summa summarum: Säg inte så konstiga saker. Eller gör det!! Det blir kanske intressanta diskussioner på bloggen?? Så här snygg blev min lugg!! Fejset ser ut som det gör för att jag har svårt med selfies.
