Okej. Jag är en väldans känslig person, främst i den bemärkelsen att jag känner av stämning och läser mellan rader. Om Mattias suckar inifrån köket är jag övertygad om att sucken är riktad mot mig och nåt jag (inte) gjort. Ibland har jag fel i mina tolkningar. Men ganska ofta finns det faktiskt något där, även om jag tenderar att förstora det lite väl mycket. Nu tänkte jag be er om lite vinklar i en grej jag går runt och tänker på. Jag lyssnade på Men herre Gud i P1 efter att mamma tipsat om att de nämner mig ("tjejen som Zara Larsson citerade i sitt sommarprat"). Klart jag måste lyssna då! Ego-jag. Älskar dessutom Mark Levengood. I programmet hamnade de på samtalsämnet "att erkänna fel". Guillou, som gästade, var förvånansvärt ärlig med hur han tar i med språket och hur det ibland slår fel. Sedan var det Henrik Johnsson, som är producent i Sommar i P1, som ville säga något om att det kommer något gott ur att erkänna fel, och så tog han upp Zara Larssons sommarprat. Hur han klippt bort källhänvisningen och att det blev fel. Och att han sedan gick ut och tog på sig det. Detta, säger han, ledde till två positiva saker. Det ena var att han fick mycket beröm för att han erkände sitt fel och det andra var att jag fick "rekordtrafik" på bloggen. Fast det fick jag ju inte? Och han vet ju egentligen inget alls om det. Och det är här min känslighet kommer in. Dels så får jag en känsla av att han vill säga att det var besöken och uppmärksamheten (?) jag ville åt. Varför skulle han annars nämna trafiken alls? Och dels så förstår jag inte vad mina bloggbesök hade med hans erkännande av misstag att göra? Jag kan absolut krydda mitt språk, medvetet provocera och ta upp en del känsliga ämnen, för att det ska vara intressant att läsa min blogg. Men i det här fallet var jag faktiskt väldigt saklig. Jag målade inte ut Zara Larsson som en tjuv och mig som ett offer, för jag ansåg inte att det var så. Jag mejlade först och främst redaktionen på P1 när jag hörde mina ord i sommarpratet följt av ingen källa och frågade vad som gällde kring källhänvisning. Det var en helg så självklart skulle jag behöva vänta på svar. Under tiden blev jag lite upprörd och tyckte samtidigt att det var lite häftigt (sommarprat liksom!!) och så skrev jag ett blogginlägg om det. Klart att jag skriver om det där, när jag skriver om så mycket annat. Men mitt mål var att bli korrekt källhänvisad, inte att få en massa läsare. Att man (han) då antyder att detta var bra för jag fick massor av bloggbesök blir bara konstigt i mina ögon. Det som var bra var väl att man fick rätt källa och att rätt blev rätt? Eller? Är jag överkänslig här? Hör jag saker som inte finns? Det kan verkligen vara så! (Vill man själv lyssna på det som sägs, eftersom min text ovan är en tolkning av det de säger, så heter programmet "Men herre Gud" och avsnittet heter "Jesus är vänster". 37 minuter in pratar de om detta.) Du suckade åt mig! Jag hörde det!
