ÄNTLIGEN lite tid att titta ostört! Jag har kollat och antecknat hejvilt! HÄNG MED!Å gu! Så jobbigt med första mötet ändå?? Att det är så upplagt för besvikelse? Tror ni inte man omedvetet har en blick som söker upp sånt som INTE är bra i ett sånt läge? Liksom riskbedömningen som sätter igång? Och så lättad man ska bli om man känner: Yeah, det här ser bra ut!!Alltid är det ju en som lite mer nervös, även om båda är det. Den som är MINST nervös får vara lite sval? För att liksom "vara den trygga". Ibland bra, ibland nåt som sätter hela känslan för hela första mötet.GAH! Det är så jobbigt med alla dessa filmade möten. Alla samtal de ska ha framför kamera. Jag får svettningar. Hur MODIGT är det inte att vara med i detta program?!Hittills känner jag att det är väldigt fina personer allihop, rörande liksom? Och ja jag har PMS deluxe så det kan vara det.Men det är ju rörande hur de verkligen VILL, allihop. På sina alldeles egna sätt. Skärmdump från Svt Play.Okej nu kör vi!!!August och CarolineInte gnistrande men helt ok första möte? En skrattig vigsel, fnissiga och nervösa. Men… är de nöjda?De kanske behöver riva av bröllopet och sedan få landa. Eller hon i alla fall. Han känns rätt avslappnad. Men ja, vi får se om energin kommer igång… De känns som kompisar tycker jag.Dansen. Han ville dansa, hon ville inte… Han lyssnade inte in först, utan körde på. Och det var väl för att han skulle få henne att glida med och slippa dra nåt lass, men istället blev det press. Svår balans ju! Jag fattar inte ens att de behöver dansa! Gu så jobbig grej!Tänker på Caroline och hennes inre NEJ. Och att när man går in i ”nej jag vill inte!!” så kan det sprida sig till fler områden än bara dansen, tänker jag. Minsta lilla kan upplevas som press och då vill man inget alls.Det var ju så bra att de pratade – om än kort – om det. Där var han så rätt, eftersom han närmade sig försiktigt och ställde frågan på ett sånt sätt att hon kunde svara på den nivå hon ville. Och att han gav henne luft och då gick det ju bra igen.Men med henne måste man nog gå små små steg ... och ändå måste det ju röra sig. För tiden är ju knapp. Så det kan bli svårt. Han är säkert rätt person för "små steg", men frågan är om HAN kommer fram då. Alltså, kommer han vara passande och enbart passande? Den där kravlösheten han utstrålar är ju toppen för nån som behöver små steg, men helt kravlöst gör också att man inte spelar nån roll, om ni förstår hur jag menar. Man behöver känna lite krav.Så hmm.. detta kan bli klurigt tror jag.Lina och AlexanderSå nervösa först! Så fint att de hittade varandra så direkt – ”nu kör vi”! Tyckte mycket om deras första möte. Båda VILL verkligen detta, på ett djupare plan. Inte bara träffa nån, utan VILL ha det livet, i tvåsamhet.Och så fint och viktigt det var hur de bekräftade varandra direkt, bestämde sig att nu kör vi. Det skapade sån välbehövd trygghet i en annars rätt skum situation.De ÄR ju känsliga varelser båda två, så då är det ju skört. Men om de lyckas bygga på tryggheten så kommer detta kunna bli sååå bra! Åh, jag tittar på festen nu och de skrattar och de känner och de fnissar. Och det är redan som att de växeldrar tryggheten. Och tryggar varandra. Och båda får vara den starka.Åh vad jag vill att detta ska gå bra! Men är fortfarande rädd pga sköra. Jag är rädd att hon i sin oro ska verka sur och avvisande och att han då ska bli otrygg och då kanske hon blir avvisande och så blir han ännu mer otrygg... Ja ni vet, en klassiker. Avvisar du mig så avvisar jag dig. Fast alla egentligen mest försöker skydda sig själva från att bli sårade.Deras styrka just nu är att de gick all in att lita på varandra. Jag tror på Lina och Alexander!Fredrik och StinaInte så gnistrande eller…? Liksom trevliga och skrattiga, men hon är inte helnöjd eller? Eller upplevde jag henne som lite sval för att hon behövde vara den coola i och med att hon upplevde att han var så nervös? Jag tror han känner: JA! Och jag tror hon känner: Vi får se. Men kanske för att han känns som att han vill gå all in detta projekt mer än hon?De satt långt ifrån varandra på bänken, vid bordet... Tror det beror på att han inte riktigt vågar närma sig. Kanske inte hon heller? De behöver ge detta tid. Kan va så att de pga detta stela sluter sig och därför blir osäkra på varandra. Att hon blir reserverad och han behöver känna sig trygg och blir osäker istället.Det skulle kunna bli bra, men det kan också bli klassiska att de hamnar för långt ifrån varandra. Om han blir mer säker känner sig ju också hon mer säker – liksom attraktiv och rolig och trygg. Och om han inte är självsäker så kan ju det göra att man liksom tar det personligt och inte våga närma sig. Och då blir man sval och då är det svårt att bli självsäker… Som en spiral av mindre bra signaler.Jag tror de behöver få ha roligt ihop! Då kommer de känna energin som saknades lite nu. Middagar och resor, ja då kan det nog sätta sig lite.Potentialen finns, men det kan gå åt vilket håll som helst. Detta är sånt par där det måste växa fram och frågan är om den tiden och lusten kommer att finnas tillräckligt av…?Arvid och IdaKommer detta funka? Jag får inte helt feeling. Eller??Han som är van att projektleda och kontrollera allt, så kommer hon in som en tornado och ba kör! Kan bli utmaningar! Precis som pappan sa..Känns det lite som att hon vill leverera och kör all in ”trevligt” och ”Ja det här är BRA!!!”. Men hur känner hon innerst inne, EGENTLIGEN? Han känner ju JA just nu. Men hur länge?Jag tror han funkar HELT i teorin för henne. Men då måste hon släppa in och låta honom vara sig själv och köpa det. Om han får haka på energin och de kan göra detta i samma tempo så kan det blir bra väl? Och kanske hon kan slappna av lite bakom kamerorna – jag hoppas det!Känsla på slutet av kvällen: Om terapeuterna kan pusha dem åt rätt håll så kanske detta kan gå faktiskt? Men jag tror terapi behövs för ett sådant här par, speciellt när man har sånt tempo…SLUTSATS IDAG: Kan blir fyrverkerier, kan bli pannkaka.
