Ibland får jag frågor och/eller förslag på saker jag borde ta upp i bloggen eller i illustration. Ibland känner jag direkt att detta är något som får min hjärna att gå igång och andra gånger inte. Ibland känner jag dock en kombination. Jag vill beröra ämnet, men är inte tillräckligt nära det själv. Som i detta fall. Jag fick en fråga/ett förslag att ofrivillig barnlöshet vore något att ta upp pga det tabu som omger det. Jag kände direkt att det är ett ämne som jag tror skulle vara en tröst för många att dela på. Men jag är inte rätt person. Jag vet vad det innebär att längta efter barn men inte ha någon att få barn med. Men att vara där i livet, vilja men inte kunna. Att det inte går. Det har jag lyckligtvis ännu inte varit med om. Och då vill jag inte försöka sätta ord på det. Däremot kan någon annan få göra det. För ämnet behöver som sagt beröras. Jag hoppas dagens gästbloggare kan innebära den tröst som igenkänning kan skänka och att kommentarsfältet får bli en mjuk famn att landa i för dem som behöver. Jag lämnar över ordet. Ofrivillig barnlöshet Som yngre och tidig vuxen ålder säger man ofta ”Om vi KAN få barn” för man vill inte sätta press ifall det skulle av någon anledning inte gå att få barn, det är en trygghet för att inte skapa för stora förväntningar. Men man kunde aldrig ana hur sant det skulle vara. Vänner runt en blir gravida och man bestämmer att nu är det ”vår tur” man slutar med de trygga preventivmedel man haft, gynekologen säger det kan ta upp till 1 år innan man kan bli gravid, det är okej tänker man, vi har inte bråttom. Ett par månader går och man har nu fått en ”normal” menscykel och nu börjar allt se ut som man kan bli gravid, sekreten vid ägglossning är ”perfekt”, nu borde det snart bli vår tur! Man köper hem graviditetstest och ägglossningstest för flera hundra kronor. Man testar, ägglossningen har högt LH värde och vi hade ju sex vid rätt tillfälle! Nu är det den långa väntan på när mensen ska komma! Man tar tester och hoppas att se det där efterlängtade strecket! Men det är tomt, det blir rött i trosorna igen, igen, igen, igen och igen. Nu har det gått över 2 år och det blir fortfarande rött varje månad. Vänner runt en säger ”Planerar inte ni för att få barn snart? Ni har ju varit ihop så länge, är gifta och har hus!” Vad svarar man? ”Jo vi har försökt i två år, men tack så mycket för påminnelsen” Nej man nickar och säger ”Jo men det är inte rätt tid nu”. Hjärtat skriker inombords, man vill bara gå hem och krypa ihop till en boll i sängen. Man lägger tusentals pengar på tester, kosttillskott för att förbättra chanserna. Den tysta kampen fortsätter, man känner att man är misslyckad som kvinna som inte blivit gravid ännu, man söker hjälp och får ta en massa blodprov, man känner sig dränerad. Mannen får göra spermaprov han känner det är förnedrande. IVF är igång, korta protokollet och 22 sprutor sticks i magen tills det är dags för äggplock, man får medicin för smärtlindring och lugnande, man vill kräkas, det gör ont, man är helt vimmelkantig, de får ut 5 ägg, man hör de andra i rummet runt som får ut 10-20 ägg, är man misslyckad som har få ägg? Jag är ju bara runt 30 år? Det ska inte vara så här svårt. 3 ägg blir befruktade. Några dagar senare är det dags för återinsättning av äggen. 5 minuter innan man går till bilen ringer sjukhuset, hjärtat sjunker.. Äggen utvecklades fel, ingen återinsättning kan göras. Inga ord kan beskriva sorgen man känner. Två månader senare är det dags för långa protokollet med IVF, måtte det gå denna gången! Man får denna gång ta nässpray som gör en illamående 3 gånger om dagen och denna gång blir det 18 sprutor i magen, det gör ont, man är full av blåmärken på magen. Denna gång ökar man medicinen då det gjorde ont sist, man är borta och minns ingenting, är helt utslagen. Blir sängliggande och magen värker, men denna gången blev det bara 3 ägg, hoppet sjunker, dagen efter får man ett meddelande online att inga ägg blev befruktade. Man är helt förstörd. Fler försök har ännu ej gjorts då vi behövde en mental paus. Många av de som blivit ofrivilligt barnlösa har oftast inte fått någon anledning, man kan ha lågt ”AMH” värde dvs man har en låg äggreserv. Det kan vara mannen har låg andel spermier. Det finns även en dold information män sällan känner till och det är att de har minst 20% ”defekta spermier” de kan befrukta men det blir då lägre chans att det växer normalt. Många män har högre andel än så enligt forskning men det är något man inte brukar nämna, fokusen är nästan bara på kvinnan och hennes ägg. Därför är det oftast större krav på kvinnan och större belastning läggs på hennes oförmåga att bära barn. Många i ens omgivning har höga förväntningar, svärmor ger okänsliga gliringar om att det ”saknas” något och ens egen mor klagar öppet om att hon vill också ha barnbarn som hennes vänner. Vänner nära en får fler än 1 barn, vill man kommer och håller om det lilla knytet men även om det är mysigt i sig så får man sorgen i hjärtat var gång, man önskar så gärna man hade ett eget. Det är ofta man som utomstående inte tänker på att om man öppet klagar på facebook att man ”inte känner sig lika lycklig som man trodde” om sin graviditet eller klagar i allmänhet över ens illamående, att man måste ta den där äckliga sockerbelastningen så är det kanske någon av ens vänner som tampas med sprutor, mediciner, stora kostnader för att få bli gravida, man behöver inte höra hur ”illa det är att man är gravid” när man själv önskar att få uppleva det av hela sitt hjärta. Jag kan tänka mig det är fler i vår sits som känner igen sig, som vet hur det är att se det där tomma testet, att se alla gravida kvinnor runt en, att gå in i skobutiken och känna sig helt förstörd när man ser de där söta små gulliga skorna det inte är lönt att köpa. Varför ska man kasta ut pengar om man inte kan? Tack för ordet ♥ TILLÄGG: gästbloggaren har läst era kommentarer och tycker ni är så fina! Hon vill poängtera att hon inte menar att man inte får prata om hur man mår och känner som gravid, utan att det kan vara bra att veta bara att man kan ha en vän bakom skärmen som kämpar med ofrivillig barnlöshet för den personen kanske kommer bete sig annorlunda till en och då kan man veta varför de kanske är bittra eller tar distans.
