Igår kväll fick jag en kommentar på ett blogginlägg från "Hanna". Såhär löd den (jag har fått ok på att publicera): Imorgon är det den 20 mars, en dag som för några har en alldeles speciell innebörd. 20 mars är "bär vitt-dagen". En dag då man uppmanas att bära vita kläder till stöd och minne för oss som förlorat det bästa som vi vet – våra små bebisar. Att kladdkakans dag/ostbågarnas dag/kanelbullens dag uppmärksammas mer än denna dag kan ibland kännas lite märkligt för många av oss som lever med denna sorg och saknad. Jag förstår att man inte vill tänka på att små barn kan dö, jag vill inte heller veta om denna fruktansvärda sanning, trots att jag har levt i den verkligheten i mer än 4 år. Jag skulle vilja be dig att hjälpa oss att uppmärksamma denna dag. Obs! Jag ställer verkligen inga krav på dig och jag hoppas verkligen att du inte uppfattar det som en begäran, det är bara en förfrågan, om du skulle kunna rita något ang #bärvitt för vår Lilly och för alla andra saknade små barn. Tack för en fin blogg, så fylld av igenkänning! Helt ärligt så ville jag bara scrolla förbi. Det är ju något man aldrig vill behöva tänka på – att förlora sina barn. Men jag har ju valet att scrolla, det har inte alla. Så jag hejdade mig och svarade istället att jag skulle uppmärksamma dagen och redigera en befintlig illustration till "bära vitt". Jag bad också om att få publicera kommentaren, eftersom jag hellre lånar ut orden när jag får svårt att veta vad jag ska skriva. Delar av fortsättningen på "Hannas" och min konversation: Jag är mamma till tvillingarna Nora och Lilly – Lilly dog 116 dagar ung. Jag är också mamma till lillebror Sam. Om du hinner göra ett inlägg och om det känns ok för dig får du gärna skriva med att man gärna får stötta spädbarnsfonden, Swisch 123 900 21 22. Om du vill läsa vår historia finns den här https://natasha.vimedbarn.se/angeln-lilly/ Om du inte vill läsa den när du själv väntar barn så förstår jag ❤ Lillebror Sam föddes 1 januari, 2 år och 2 dagar efter Lillys dödsdag och gjorde mig lyckligare än jag trodde var möjligt. Tack Hanna för att du delade med dig. Jag vill skicka värme och alla tankar till alla de föräldrar som tyvärr kan relatera till Hannas text. ❤
