I veckan såg jag en cool person som postade att hon hade blandade känslor inför bokmässan. Glad och spänd över roliga möten men också osäkerheten som ligger där och gror. Jag vill ju inte att nån ska känna den där oron förstås, men det är ändå skönt att höra att många känner så, även de man minst anar! Jag minns första gången jag insåg att andra känner så. Det var Kattis Ahlström, kan det ha varit sommarprat? Så längesedan jag minns inte, men jag minns att hon berättade om känslan att hon skulle bli "avslöjad", att hon egentligen bara var "hon" och snart skulle alla fatta (sedan var det en superintressant fortsättning på det där, när hon faktiskt blev "avslöjad" och så risigt behandlad, men jag ska lyssna om innan jag skriver mer om det). Hur som helst, då insåg jag att många (kvinnor??) känner sådär och det var en lättnad! För då kanske DET är det normala, och inte det überballa. (förenklat resonemang här i stressen, men ni hajar för ni är så smarta!!!) Ja ett långt utlägg för någon som egentligen är sååå kul – Bokmässan! Nu drar jag dit! Ska signera om 45 minuter, i Koliks monter (skriver "monster" istället för "monter" hela tiden, freudianskt?). Jag och mina mixade känslor sitter där både kl 14 och 16 idag, och 12 och 17 imorgon. Kom och avslöja min oballa personlighet!!
