Läste imorse Peppes blogg och detta inlägg där hon reflekterar över det omoderna språket i modemagasin. Himla bra skrivet, som vanligt. Jag tycker ju, som jag nämnt för längesedan tror jag, att det är kul att kolla på mode och kläder men jag kan inte köpa den typen av magasin. Mest för den totala bristen på representation av olika kroppar, men också för att det alltid ska smygas in så tips och trix om hur man går ner i vikt. Eller nu kanske det mest handlar om "hälsotips" – bli gärna helt besatt av att undvika viss typ av mat – det är SÅ hälsosamt. Denna JÄVLA hets som äter sig in från alla håll. Det är så normaliserat att snacka vikt och form och kilon att det är svårt att inte utsättas för det. Det är såklart inte enskilda individers fel, detta är ju det "normala". Vi ser det i film, serier, tidningar, barnprogram, vanlig tv, reklam och så vidare. Det ÄR vår vardag. Tyvärr. I Peppes inlägg pratar hon om ordvalet "förlåtande plagg". Och ja fy fan, vad ÄR det ens för uttryck? Vem ska förlåta, förlåtas? Och för vad? För att man ser ut. Man är. "Förlåtande plagg" verkar innebära att man ser smalare ut kort och gott. Så klart. Vad vore väl snack om kläder utan lite vikthets? Ett plagg skulle kunna vara uppiggande eller dramatiskt eller kreativt eller vad fasen som helst, men man väljer förlåtande. För att alla kvinnor som någonsin tänkt att de är av fel form ska vilja trolla sig närmare normen. Nog är det väl märkligt och så jäkla sorgligt. All tid och energi vi ska lägga på att försöka se ut på ett sätt vi inte gör. Dag ut och dag in ska vi vrida och vända på saker som någon bestämt inte är korrekt. Det är ju helt bisarrt. Vi ser ju ut som vi gör, visst förändras utseendet men i det stora hela är det ju det vi har som vi har. Det är ju helt galet att man ska försöka sträva efter att se ut på annat sätt? På RÄTT sätt. För att passa, för att behaga. För att inte behöva använda plagg som ska förlåta kroppen för att den inte ser ut som den bör.
