Jag följer både Cissi Wallin och Kitty Störby Jutbring rätt flitigt på Insta och blogg. De har liksom en peppande och smittande energi och ilska gentemot en massa skit, och jag gillar det. En intressant sak som jag iakttagit i båda deras kommentarsfält är hur folk tycker att man ska blunda när man ser något som upprör en. Exempel: Kitty lade upp bilder från framsidor av skvallertidningar - ni vet sådana där äckliga, motsägelsefulla "stjärnorna bantar sönder sig/så ser de ut på riktigt/redan i superform efter graviditet"-tidningar. Cissi kände att de fan fick räcka med kropphets à la nytt år på Instagram och skrev att hon tänkte avfölja alla som träningshetsade. Det roliga, eller ja "roliga" med betydelsen "jävligt skumma", är att flera av de som kommenterade sa saker som: Men varför bryr du dig? Du kan väl titta bort/scrolla förbi? Allvarligt?! Titta bort? Scrolla förbi? Är det verkligen lösningen på problemet med ett helt sjukt kvinnoideal som förmedlas och normaliseras? Den dag jag scrollar förbi utan reaktion, eller går förbi dessa äckliga magasin utan att känna bubblande ilska växa i mig, ja då har jag förlorat. All den tid jag lagt på att tänka på min kropp. Hur många evigheters evigheter har jag inte ägnat åt att tänka på hur jag ser ut, och egentligen hur ful jag ser ut? Alltså jag mår illa av att tänka på det nu. Så förfärligt mycket tid och energi jag har lagt på något så oerhört meningslöst. På att klanka ner på mig själv, älta och göda komplex. Tänkt på ingrepp jag skulle vilja göra, strategier för att bli smal - smalare - smalast, få bort fläsk från nån kroppsdel, bli av med fläbbig hud, få fast rumpa, hur man kan få brösten att hänga mindre... Och så vidare, i oändlighet, evighet, amen - runt runt runt. Precis just NU njuter jag av paus, för första gången. Min kropp är fantastisk, den kan ju så sjukt mycket!! Tänk vad den låter mig göra, varje dag! Jag hoppas aldrig att jag återvänder till den där mörka platsen i huvudet där allt blir skevt och fult. Jag vill inte att någon någonsin ska befinna sig där! Och det är dit dessa tidningar, tillsammans med så mycket mer som pumpar ut dessa ideal, vill pusha en. Om JAG blundar betyder det ju inte att den bakom mig gör det. Om jag istället vrålar ut hur SKEEEVT DET HÄR ÄÄÄR, ja då är det förhoppningsvis någon som hör. Kanske någon vrålar vidare. Kanske vrålar vi till slut så jäkla högt att skiten blåser ner från hyllorna, ner på det snöslaskiga butiksgolvet, hamnar under traskande fötter och blir till en brun sörja. Jag håller mina tummar och tår för det.
