När jag blir mamma ska minsann inte sluta bry mig om hur jag ser ut! Nog är det väl en märklig replik? Och nog är det väl märkligt att den oftast inte ens känns märklig? Det är så inpräntat i oss, att utseendet är så fruktansvärt viktigt. Jag har hört och läst repliken så många gånger. Jag har också sagt den själv. Hur jag minsann inte skulle börja klä mig ”praktiskt” eller ”bekvämt” och hur jag inte skulle skaffa mig en ”praktisk” frisyr. Skräcken liksom. Att sluta bry sig om sitt utseende. Att sluta sätta kropp och fejs högst upp på listan över viktigheter. Nu vet jag bättre. Nej jag är inte fri från utseendenojor (blir man det någonsin?). Men jag vet att om man slutar sätta utseendet högst upp så innebär det inte att man är en lat looser, tvärtom så kanske man insett ett och annat om vad som verkligen är viktigt. Jag har läst en hel del på Lady Dahmers blogg senaste tiden. Det har handlat om kvinnor vars män förklarat att de inte längre tänder på dem eftersom deras kropp förändrats så efter graviditeter. Känn på de orden. Gå igenom en graviditet, eller flera, med allt vad det innebär, och sedan en förlossning. Få mjölksvullna bröst och sedan mjölktomma bröst. Var med om en total kroppskullerbytta kombinerat med psyke i torktumlarstämning. Få sedan kommentarer om hur du inte duger för att du inte ser ut som innan. Att du inte längre är attraktiv. Det är helt sjukt. Och har man inte varit med om att ens partner sagt något sådant så är det lätt att slå undan det som ”vilken jävla idiot, hon borde lämna honom!”. Men drar vi ner det bara lite i skala och funderar på hur många som själva känt tveksamhet om de ska duga för sin partner efter barn (eller vilken kroppslig förändring som helst som går emot idealet) så är det nog desto fler som känner igen sig. ”Vad ska hen tycka om mina fladdriga bröst? Om min randiga mage? Om min degiga rumpa?” Det är ju precis samma saker som man säger till sig själv – att man (eventuellt) inte skulle duga längre för att kroppen har förändrats. Det är så jävla galet!! Och nej, det sista jag vill är att man ska skämmas över att man har kroppsnojor, att man ska må dåligt för det OCKSÅ. Det är ju ett under om man slipper dem i detta totalt utseendefixerade samhälle. Du duger som du är … bara du är precis som vi vill att du ska vara. Men att belysa det skeva i denna hets får i alla fall mig att känna lite ”fuck off ideal-helvete, jag har viktigare saker att tänka på än hur jag ska passa dig!”.
