Jag la upp den här bilden på Instagram, för att det är så lätt att råka kommentera/ge komplimanger, speciellt vid viktnedgång. Men kommentarsfältet gjorde det tydligt hur vi verkligen inte ska fortsätta med detta. Flera som fått heja-rop vid sjukdom och många som fått massor av komplimanger för kroppen när de gått igenom nåt extremt jobbigt och mått superdåligt.Det komiska är snubben i kommentarsfältet som säger att ”att vara hälsosam borde uppmuntras mer” och ”att eftersträva hälsa är idag kontroversiellt”. Personen i min illustration säger uttryckligen att hon INTE mått bra och ändå ser den här snubben att det är hälsosamt. Tänk vad det smala idealet och fettföraktet gör med våra hjärnor när vi ständigt gör detta likhetstecken mellan smal och hälsa.Man menar ju oftast väl, detta är inte en ilsken uppfostran. Jag vill bara påminna att man inte har någon aning alls vad personen gått eller går igenom. Även om det inte ligger en kris eller sjukdom bakom så kan det göra ganska mycket med psyket att bara få pepp och komplimanger när man förlorat vikt. Vad händer om man går upp? Vad händer när komplimangerna slutar komma?Ska vi försöka säga annat när vi möter vänner och bekanta? Kanske: ”så himla kul att se dig!”
