Jag gjorde en illus om IBS igår. IBS känns som en samlad diagnos på alla magproblem man inte lyckas lösa. MEN jag är inte läkare så jag vet inte. Och här tänker jag skriva om min alldeles egna erfarenhet av historien om min mage. Håll i hatten! Jag har så galet länge haft ont i magen. Känns som nästan alla kvinnor jag känner har någon form av problem med magen. Jag tror inte alltid det varit samma anledning för mig. Länge var det väl pendlarbantande som gjorde sitt. Kanske lite väl mycket fest med alkohol och cigaretter hade betydelse för det stackars magtillståndet. Och så huvudet. Det finns i mig en direkt koppling mellan hur jag mår i huvudet och hur jag mår i magen. Under en period av stor psykisk stress ballade min mage ur. Jag gjorde gastroskopi (magmunsbråck hade jag visst, som en himla massa andra) och fick utan undersökning en ”ja men då har du nog IBS också”. Det sades så flyktigt att jag inte ens registrerade det. Fördelen var att min mage sa till långt före mitt huvud, när något stod illa till. Men vad är nu detta? Varför har jag så ont i magen? Jahaaaa jag var stressad på grund av det här eller det där. Den var dock lite väl känslig och reagerade på positiv stress också. Jag har haft ont i magen sedan gymnasiet? Minst? Jag har i alla fall haft det så länge att det är någon typ av normaltillstånd. Det är bara så det är. Men i våras så blev det värre. Jag fick liksom kramper som påminde om när jag fått allergiska reaktioner på musslor. Känns ungefär som en värk, fast utan paus. Nu blev det lite för ont för att jag skulle normalisera. Och i samma veva fick jag magkatarrskänningar. Någon jag inte haft sedan jag blev gravid (halleluja! Det var typ mer regel än undantag innan det). Gick till läkaren. Som alltid så upplevde jag INGA som helst problem samma dag som jag skulle dit. Och mitt minne vad gäller smärta funkar som en guldfisk. ”Nä men det är nog inte så farligt”. Hur som helst så fick jag medicin mot magkatarr, fast jag hade förstoppning och värk i nedre delar av magen också, som del av symptomen. Han rekommenderade en stresskurs också. Och att jag skulle äta mindre frukt och fibrer. Han klämde inte ens på magen, så jag tänkte att jag kan ju lika gärna ha en gigantisk tumör där. Inga prover togs. Kändes inte som att jag fått en ordentlig koll direkt. Men han sa att om det inte går över så kom tillbaka så kör vi hela undersökningen. Typ. Så det var ju bra. Bara det att när inget blev bättre så ORKADE jag inte gå tillbaka. Jag orkade inte behöva övertyga någon om att jag faktiskt inte mådde bra. Jag önskade att jag bara fick berätta för någon som lyssnade, som trodde på mig och inte tänkte att jag var ”ytterligare en kvinna med magproblem”. Så jag gick inte tillbaka. Inte då. Jag gick till en naturhälsa. Med en kvinna som var säker på att jag inte ljög om mina magproblem. Vi skickade iväg blodprov till Tyskland. Ett test där man mäter känslighet mot födoämnen (se info här). Anledingen till att jag gjorde just detta är för att en bekant till mig gick dit när hon hade drabbats av svår psoriasis och från traditionella vården fått kortison och orden ”du får lära dig att leva med detta”. Hon var helt knäckt och gick till denna naturläkare, gjorde samma test som jag, och är idag helt fri (det visade sig att hon var glutenintolerant). Grejen är den att jag kanske inte är allergisk mot en massa saker, men i överdriven mängd och enformig kost så utvecklar jag känslighet. Och fortsätter jag ändå äta så, så reagerar tillslut min mage ordentligt. Som nu. Den har fått fel mat för länge. Jag fick tillbaka resultaten och då är det flera sidor med födoämnen som jag kan äta och som jag inte kan äta. Det är uppdelat på hur lång tid jag ska undvika saker. Till exempel så skulle jag undvika lax, svartpeppar, getost, jäst och en massa mer i två månader, gluten och havre och lite till i tre månader, komjölkprodukter i sex månader och ren komjölk samt ägg i ett år. Minst. Det första två månaderna var lite kluriga. Men alltså, INGENTING är krångligt om det gör så att jag inte har ont i magen längre. Jag har, sedan jag började med detta i oktober/november haft ont i magen fem gånger. Två gånger när jag testade bovete (skulle vara ok men det var det inte), en gång när jag reste bort och inte orkade säga allt jag inte åt utan käkade som vanligt (hade ont i magen i fyra dagar efteråt) och till sist typ idag: när jag slarvat lite för mycket under flera dagar och dessutom haft för tajta strumpbyxor. Ni som har ont i magen så här ofta, ni förstår hur det känns att plötsligt inte ha det! Jag skrev i årssammanfattningen: det är det bästa köpet på hela förra året! Det har också andra fördelar: Jag har upptäckt massor av ny mat, vilket gör att jag tycker det är roligare att både laga och äta. Ska tipsa om lite mat senare. Jag ska lägga till att jag, under tiden mitt blod var på semester på lab i Tyskland, gick till vanliga vården för att kolla även med deras test (som jag skrev om här). Den läkaren jag kom till då var tydligt förvånad över att hennes kollega som jag träffade under sommarens besök inte hade tagit prover ens. Så nu gjordes det prover och inga allergier visades. Dock inflammerad tarm – IBS. Hon rekommenderade mig att prova uteslutning. Och det hade jag ju redan påbörjat. Det var min IBS-historia. Nu ska jag skärpa mig och inte slarva så att den blir så där superbra som den har varit länge nu. Jag säger inte att detta är lösningen för alla, men för mig verkar det otroligt nog vara det! Ni som läser: vad har ni för erfarenheter av bemötande krig magproblem? Har ni varit med om något som fått magen att må bättre? Och så vidare. Dela gärna med er om ni orkar och vill!
