Det var som att någon drog upp en rullgardin. Eller kanske öppnade fönstret och släppte in en massa syre i ett totalt syrefattigt rum inom mig. Så befriande det kändes, att plötsligt börja respektera sin kropp. Efter att ha överöst den med skit i så många år. Att plötsligt inte se de där stora låren, den fläbbiga magen, de otränade armarna och de hängiga brösten. Att istället se en ben som tar mig fram med dubbelvagn genom snöslask, se armar som lyfter barn och en rygg som visserligen tar lite stryk men som kånkar små liv till olika platser. Att se näsan som nosar barnnacke och se mun som pussar febriga pannor. Att se bröst som fyllts med föda och sedan liksom magiskt trollat bort den. Att se en mage där två barn bott. Att se en kropp. En kropp som ger mig så otroligt mycket, som fått utstå så mycket otacksamhet. Det är inte mitt fel att jag inte respekterat min kropp. Det har jag lärt mig. Jag har levt i ett samhälle som talar om för kvinnor att deras utseende är det viktigaste. Att kroppen ska se ut på ett visst sätt för att duga. Att så otroligt mycket, kanske allt, sitter i hur du ser ut. Och ser du inte rätt ut, ja då ser du fel ut. Då är din degiga mage inte okej, en mage ska vara platt. Gropar i låren är olycka, de ska bort med träning och krämer. Hängiga bröst…bröst ska vara sexiga. De ska vara yppiga och runda och lockande. Inte hängiga! Jag kan fortsätta med varenda kroppsdel. Det finns en regel för allt. Hårlöst, plutigt, litet, runt, mjukt… Att inse att jag inte bryr mig om de här reglerna längre är att andas syre. Men det är inte ett fönster som står på vid gavel utan motstånd. Korsdrag och stormar händer även här. Jag måste pressa upp fönstret ibland, hålla emot med all min kraft, laga trasiga delar och dyrka upp det när det fastnat i gammalt läge. Men jag vet vad jag kämpar för nu. Jag vet vilken frihet det innebär att se på sin kropp och inte se FEL, att se på sin kropp och se en kropp. Att känna tacksamhet och respekt. Tack kroppen, tack för allt du är och förlåt att det tog så lång tid för mig att inse din storhet!
