Om man går igenom något svårt så känns det ofta som att man är helt och totalt ensam. Ingen har varit där man är. På ett sätt stämmer det ju, sorg är så individuellt. Men ibland blir ensamheten större än den behöver vara. I en värld där man genom sociala medier skapar sitt livs reklamfilm blir ärlighet, sanningar och sorg obekvämt. Hur ska man hantera det riktiga livet egentligen? Bäst att tysta och hålla det inombords. Hur kan något som missfall vara förknippat med skam? Att inte vilja dela med sig av en sådan erfarenhet är ju logiskt på ett sätt – obehags- och sorgekänslor vill man inte ha så man gömmer och skjuter undan och tystar – för att kväva det. Men sällan funkar det. Resultatet blir istället känslan av ensamhet. Så när någon delar med sig av sin erfarenhet, som Elisabeth gör nu och har gjort förr, så känns det stort och modigt. Det kommer att hjälpa någon. Någon som är där, varit där eller kommer hamna där. Det kommer att hjälpa någon som känner sig ensammast i världen, som sitter där och känner skuld över något som hon inte bär någon som helst skuld för. Genom att dela med oss så hjälper vi att lindra. Det är svårt att vara öppen med det jobbiga, det mörka. Men visst blir det väl aningen ljusare när man har någon som håller en sällskap, någon som delar det man varit med om, om än i cyberrymden? Så låt oss dämpa ensamheten. Låt oss prata om det ingen pratar om men så många är med om. Även om man inte delar den exakta erfarenheten så kan man säkert förstå känslan av att man som kvinna ska stå ut med så mycket just för att man är kvinna. Det kan handla om amning, förlossning, känslor, psyke… Det är smällar man får ta när man är kvinna. Att vara duktig, att stå ut, att inte bli tagen på allvar, att få höra att ”det är normalt”, att det är bäst för kroppen/för barnet/för alla andra, utan någon tanke på vad som är bäst för just DIG som individ. Vad spelar dina känslor för roll egentligen? Sådant här får man stå ut med, det ingår liksom i kvinnorollen. Läs Elisabeths inlägg och kommentarer, för att dela med er eller bara lyssna.
