Ett förslag på inlägg när jag frågade var "att älska sina hängpattar". Jag tänker att frågan handlar om hur det ska gå till, hur man lyckas med det. Jag gick från att ständigt klanka ner på min kropp till att hysa stor respekt för den efter att ha fått barn. Kände sådan tacksamhet, och ja kanske kunde jag säga att jag älskade min kropp. Dessvärre kan ju idealen krypa in, när den där kärleken svalnar. Och kanske är det därför jag nu strävar efter att respektera min kropp. Jag måste inte älska den. Jag kan känna tacksamhet och jag kan känna att den inte förtjänar ett enda hårt ord. Det GÖR den inte! Fasen alltså, vad tacksam jag är att den funkar! Tror det är viktigt att påminna sig om det, om och om igen. I detta ständiga flöde av idealbilder. Mina bästa tips är att inte ha en våg. Att använda all kraft man bara kan till att stoppa de negativa tankarna när de dyker upp - gör något helt annat, distrahera dig. Ha ett varierat flöde på Instagram. Var uppmärksam på sådant som får dig att må dåligt och avfölj. Du kan börja följa igen när du känner dig mer okej. Och känn inte press att du måste älska din kropp, eller dina hängpattar, eller din mage eller din knäskål. Gör du det? Bra!! Gör du det inte - det gööör inget! Respektera din kropp, det förtjänar den, den som bär dig varje dag. Skäll inte på den för att den "ser fel" ut. Men kräv inte kärlek, det är inte ett måste. Påminn dig om att det är meningen att vi ska känna och fel och fula för då konsumerar vi mer. Tänk på det och bli förbannad. Tänk på hur många som går runt och lägger enorma mängder energi på att känna sig fel i sin kropp. Hur många som mår dåligt över att inte passa helt perfekt in i normkroppen. Hur jäkla ruttet det är! Och känn den där ilskan, hur du ba: SÅ FAN HELLER! Jag vägrar! Vi har väl viktigare saker för oss, så det så!
