En sak är då säker. Att aldrig vill män diskutera mäns rättigheter och områden där män diskrimineras som på internationella kvinnodagen. Förut gnälldes det om att det inte fanns någon internationell mansdag. Sedan fick man reda på att det fanns en sådan (19 november FYI), så nu gnälls det om att det inte händer något på internationella mansdagen istället. Här kommer lite chockerande information: man måste göra något för att uppmärksamma dagen! Och helst då under DEN dagen, inte under en annan dag som till exempel internationella kvinnodagen. Jag menar, visst gå ut och vråla kanelbulle på fettisdagen, men det kommer inte göra att så många fler käkar kanelbullen istället för semlan. Då skulle jag snarare rekommendera att snacka kanelbulle på just kanelbullens dag, när fokuset är mer givet. Om man har svårt att föreställa sig det här normer så kan man prova att bildgoogla. Jag menar det på allvar! Det blir så extremt tydligt. Jag skulle leta lite inspirationsbilder till en illustration med ett par i sängen häromdagen. Googlade ”couple in bed”. DÄR har ni normen. Vita, unga, heterosexuella, smala … Man får skrolla länge innan det dyker upp någon som helst variation. Jag fick till exempel trycka på knappen om att vilja se mer bilder innan jag såg EN bild på ett homosexuellt par. Är det inte skevt så säg! (sedan kan man kolla på i princip vilken film som helst och jämföra hur många män som syns, hur länge och hur de framställs, sedan göra samma sak med kvinnorna.). Hur som helst. Idag var jag beredd på att bli irriterad, eftersom det tyvärr så ofta blir så på internationella kvinnodagen, eftersom det kryllar av protesterande män i kommentarsfälten. Och jo, så var det. Men de mötte motstånd. Av både kvinnor och män. Det ska jag tänka på när jag går och lägger mig ikväll. Jag ska tänka på motståndet. Och jag ska tänka på att om jag upplever motstånd att vara feminist idag, så kan jag ju bara föreställa mig hur det var för tio år sedan. Tjugo år sedan. Femtio år sedan. Hundra år sedan. Alla ni fantastiska kvinnor som gjort det möjligt för mig att sitta här och skriva, ha åsikter, ha ett jobb, en utbildning, rättigheter ... – TACK! Så otroligt, himla mycket TACK! Låt oss fortsätta på denna väg, så att våra barn kan växa upp i ett ännu mer balanserat samhälle!
