Jag var ganska orolig när vi fick reda på att Märta skulle bli storasyster. Hon var ju så liten när det hände och jag var rädd att hon skulle känna sig bortglömd när den nya bebisen kom. För att späda på denna oro läste jag ett kapitel om pseudotvillingar i någon bok som handlade om syskon och blev ganska knäckt! Efter det bestämde jag mig för att inte läsa något mer utan göra mitt bästa för att ge båda barnen så mycket uppmärksamhet och kärlek jag bara orkade. Väl på MVC fick jag en bok som handlade om att få syskon. Jag hade saknat att få läsa saker om vårt kommande liv som familj på fyra och tänkte att denna kan jag ju läsa eftersom de i alla fall inte kan skriva bara negativa saker i en bok man får på mödravården enbart av den anledningen att man väntar syskon. Här kanske man till och med kan få lite tips om saker att tänka på när syskon kommer tätt! Men ack så fel jag hade. Här kom också rekommendationen att vänta minst två år med syskon. Jaha, tänkte jag, och slog ihop boken för gott. Det var just en fin rekommendation till den som väntar nummer två.
