Detta med rakning alltså... Det tog mig nästan 30 år att förstå att jag behövde bättre rakhyvlar och rakgel för att inte bli som en prickig korv. Innan dess var det liksom standard med rödprickigt. Och rakade jag ofta så blev det mer rödfläckigt eftersom prickarna teamade ihop sig. Men visst, hellre se ut som att man fått nån megastor allergiattack kring fiffin än att det skulle finnas lite hår där... Det är väl ändå galet? Att rödflammig och infekterad är bättre än könshår. Samtidigt så ska man inte behöva känna sig dum för att man gör något som samhället sagt åt en att göra hela ens liv. Kvinna och hår ska inte ha med varandra att göra, ja, om inte håret sitter på huvud, ögonbryn eller fransar förstås. Tänk bara så stora rubriker det blir, att det till och med ger löpsedlar, om några strån skymtats i armhålan på en kvinna. SÅ viktigt är det, att en kvinna är fri från hår. Hår är äckligt! Ofräscht! Jag känner själv mig rätt ofräsch om jag är "för" hårig. Men varfööör? Det är ju mycket bättre för snippisen om den får anlägga skägg - en välmående snippa borde väl vara det bästa?? Men som sagt, ingen skuldbeläggning på kvinnsen! Vi har nog med huvudbry kring allt detta ändå, vi kan gott slippa dåligt samvete för vilken väg vi än väljer i denna hårribla djungel (höhöhö – ett bevis på att jag lever ihop med en göteborgare). Det enda jag tycker vi kan göra är att fundera kring vad vi gör och varför. Jag tror ofta man göder ideal omedvetet - på sättet man pratar om saker, reagerar på saker, i diskussioner, saker man gör... Vi kanske kan försöka bli medvetna om det i alla fall. En god start. Läs mer Snippsnack: hur ser jag ut där nere egentligen? Snippsnack: kli och svid Snippsnack: lukt Snippsnack-eventet
