Det känns som att vissa har lyxsnippor som aldrig råkar ut för något. Andra får urinvägsinfektion om de råkar tänka på det, typ. Och andra får svamp. Jag tillhör tredje gruppen. Fy bubblan vilket s k i t. Ja urinväginfektion är också skit, men det kan jag inte skriva så mycket om kring egna erfarenheter så jag håller mig till det dära andra. Jag var sexton år när jag fick svamp första gången. Jag visste inte vad som drabbat mig och trodde såklart jag åkt på någon könssjukdom. Skräck! Vi var hemma hos en släkting och jag kunde inte sova på hela natten på grund av fasansfullt kli. Och det gick inte att INTE klia så jag såg ju ut som en golfboll mellan benen också, och ont gjorde det. Och jag vågade inte säga något till någon! Så läste jag någonstans, där under helgen hos släktingen, i en KP eller Veckorevyn (detta var före Internet fanns för alla…hur gammal är jag?!) att kli kunde lindras med yoghurt. Jag minns hur jag satt där på toaletten med ett papper med yoghurt på, duttade och smetade och väntade på att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte. Jag fick uppsöka gynekolog och fick behandling. Till slut. Ett annat pinigt minne kring detta var typ sista året på gymnasiet när vi skulle ha sexsnack. Tjejerna i klassen fick sitta och prata med någon tjej från någon ungdomsmottagning eller någon typ av förening, jag vet inte. Först kom frågan om någon hade haft sex. Alla var tysta tills den djärvaste tjejen i klassen räckte upp handen och sedan hängde några på, jo det var några som hade haft sex. Detta var alltså inte den mest bubbliga och trygga samlingen tjejer. Kort efter kom frågan om någon hade haft svampinfektion. Samma tystnad som efter sex-frågan. Jag tänker att ja, då kanske jag ska vara djärv då, och räckte upp handen. Bara det att iiiingen hängde på. Joråsåatteeeeh. Tjejen som höll i den mysiga sexualupplysningsstunden blev lite besvärad och sa saker som att det är väldigt vanligt och frågade sedan ”Är det någon som vet varför man får svamp?” Och en tjej i klassen svarar ”för att man inte duschar”. Nämen jag ville ju gärna sitta kvar där och njuta av min situation. ”Nej nej, tvärtom” försökte sex-tjejen. Men det kändes redan kört. Jag minns inte så mycket mer av den där upplysningen. Bara att alla andra var rätt upplysta om mina vaginala problem, och att de troligtvis trodde att det berodde på att jag duschade lagom till julafton. På eventet i onsdags fick jag för första gången höra någon som öppet sa att hon haft massor av problem med svamp. Typ vid varje mens (eller var det hennes kompisar?). Hur som helst – det känns så mycket lättare när fler är med i svampklubben. JAG FICK OCKSÅ DET TYP VARJE MENS! Ville jag skrika ut och krama den här öppna svamptjejen. Och gråta lite av känslan av gemenskap. För mig har det tack och looooov blivit bättre efter barn. Eller det blev nog ganska mycket bättre redan när jag gick från p-piller till minipiller, och sedan bättre igen när jag slutade helt med det dära. Trots att den där kvinnan på ungdomsmottagningen sa att hon personligen inte trodde på sambandet p-piller – svamp. Kul att hennes personliga tankar förlängde mitt lidande några år. Alla dessa år. Alla dessa kliiga, svidiga år. Jag har verkligen känt att jag inte tycker om min snippa – den ger mig ju bara en massa problem! Men nu är vi sams. Äntligen. Jag är snällare mot den och den är snällare mot mig. Jag är ju fortfarande medlem i svampklubben, men har blivit petad från ordförandeposten. Smällar man får ta! Make peace with your pussy. Ska bli slagord när jag startar politiskt parti. Eller kanske bara slogan till svampklubben. Läs mer: Snippsnack: röda prickar Snippsnack: hur ser jag ut där nere egentligen? Snippsnack: lukt Snippsnack-eventet
