I marsnumret av Vi Föräldrar finns en artikel om bebisspråk. Hur pratar man med barnen och med varandra? Bland annat står det att många inte tror att de pratar annorlunda med barnen än med vuxna fast de gör det. Jag kan nog tillhöra den skaran lite... Nä inte pratar jag väl på annat sätt med Märta och Maja än med Mattias? Eh jo. Det gör jag. Jag har ju den så kallade honungsrösten väldigt ofta med barnen. Kanske borde ha den lite oftare med Mattias... Fast nä. Bebisspråk är gulligt på bebisar. Punkt. Ja det är faktiskt ljuvligt att lyssna på dem när de pladdrar. Kan man stanna tiden? Vissa ord vill man ju aldrig att de ska sluta säga. Mina favoriter just nu: "fjuttus" - Märtas ord för "frukost" och "ninnanä" - Majas ord för "sitta knä". Vad har ni för tankar kring bebisspråk? Och vad säger era knodds för ljuvliga saker där hemma? Jag fick teckna till artikeln i Vi Föräldrar. Superkul uppdrag med följande resultat:
