Jag sitter vid datorn i vardagsrummet och Mattias går förbi. Jag känner på sättet han går förbi att han är sur. Hör från köket hur det plockas. Ja då var det väl därför, jag hade lämnat disk, eller inte plockat ur diskmaskinen som vanligt... Nu är han i hallen, packar barnens väskor inför morgondagen. En suck. Klassisk sur-suck! Men alltså, jag packar nästan aaalltid väskorna. Vad har han att vara sur över? Egentligen?! Jag gör för fasen hur mycket som helst!! Jag sätter igång mitt mentala försvarstal. Tänker ut en massa anledningar till att jag inte diskat eller packat väskor. Försvarstalet går sedan över i en lite anklagande ton, och saker HAN inte gör. Och sedan blir det mentalt snack om MINA behov, som JAG faktiskt har. Jag blir alldeles svettig och jättearg! Jag har myyyycket att säga, och kan föreställer mig kontringar och mothugg. Senare på kvällen pratar vi, inte mentalt utan på riktigt, i vanlig ton, om saker och ting. Jag avslutar med att säga att det är såå skönt att vi är sams igen. Så trist att bråka! Han fattar ingenting. Fördelar med mentala bråk: 1. Man är alltid förberedd på vad som kommer att sägas, eftersom man själv bestämmer alla repliker 2. Man slipar sina argument inför icke-mentala bråk 3. Man kan sluta när man vill 4. ... och börja när man vill 5. Man kan bråka var som helst, ingen skandal, inget pin 6. Det bästa av allt: man vinner alltid! Mer mentala bråk!
