Häromnatten låg jag som vanligt på min vänstra axel med Märta sovande bredvid. Tänkte att jag kommer nog att bli skev i kroppen snart. Jag har lite svårt att lägga mig med ryggen emot när jag har de där små nattgästerna... Tänkte då vidare på min vänstra höft som utvecklats till en förträfflig sittplats och min vänsterarm som är starkare än Bamses. Orkar inte alls bära lika mycket med högra. En hörsel som Superman, en för alltid delad hjärna som alltid har en del fokuserad på barnen, helöppna tårkanaler och uppåtvridna, knutanpassade hårrötter. Ja, skills och lite skador - mitt liv som mamma.
