Förra veckan fick jag sms från en kompis som satt på tunnelbanan och kände sig alldeles inklämd på grund av en manlig medresenär som tydligen behövde sitta vääääldigt brett isär med benen samt bläddra i en tidning väldigt svepande. Det är väl ändå lite komiskt? Jag vände mig till min vän Google för att se om det fanns någon anledning för vissa män att sitta så, ja förutom just det här med att det inte tar emot ett dugg att ta plats på andras bekostnad. En snubbe hade hittat info hos en sjukgymnast om höftbenen och drog en slutsats att det var SÅ mycket jobbigare för män att sitta ihop med benen. Han fick rätt mycket mothugg i kommentarsfältet. Vissa män i kommentarsfältet menade att det kanske inte var superskönt, men att det skulle vara SÅ ansträngande tyckte de kändes som en kraftig överdrift. En annan man hade provat och återkom med info om att det var jätttejättejobbigt att inte sitta brett. Några kvinnor poängterade att det inte var superskönt att sitta ihop med benen heller för dem. En manlig fysioterapeut och en kvinnlig ortoped presenterade annan fakta och lyckades tillsammans visa på att det som presenterades i blogginlägget inte stämde. Men det brydde sig han som skrivit inlägget inte mycket om. Han hade hittat sitt bevis – han tänkte då inte knipa ihop! Det fick mig att fundera över om det faktiskt inte finns lite argument för kvinns att sitta brett … Här är mina favoritbilder (om man kan kalla det så) på skrevande män: en från sporten och en från morgonsoffan.
