Läste Lady Dahmers ledare om konsumtionshetsen om hur fånigt det är att man en gång om året börjar bry sig om överkonsumtion och snacka om att skänka pengar till de som behöver. Jag ser att det finns en poäng i texten – om det är så att många verkligen bara bryr sig en gång om året. Att man tänker till extra kring jul tycker jag dock inte är konstigt. I många fall, mitt till exempel, så slår jag lite knut på mig själv för att komma på saker vi eller barnen önskar oss. Det är klart att det inte skulle vara så illa med en filt att krypa ner under i soffa, eller om barnen hade en extra pyjamas att byta till när vi skjutit upp tvättiden alltför länge. Men… vi klarar oss ju utan och om vi inte skulle göra det så kan vi ju köpa det själva? Sedan är det ju kul att både GE och FÅ presenter. Jag gillar när man får klura på saker, ge något till någon som den kanske ville ha men inte visste om det. Eller bara få ge det där extra, som man aldrig unnar sig själv. Men att inte reflektera över konsumtionen i dessa dagar är ju omöjligt. LD säger ju inte att man inte ska göra det. Jag tror hon menar att man inte ska ha dåligt samvete i julklappstider utan tillåta sig att shoppa loss när det är tillfälle och sedan se till att bry sig resten av året. Tyvärr blir min känsla att man ska ha dåligt samvete över det dåliga samvetet nu också. Jag bryr mig, året om. Jag tror att de allra flesta gör det faktiskt. Jag är också någon som med jämna mellanrum shoppar loss. Lite sådär onödigt. Som köper FÖR mycket saker till barnen en period. Som köper för mycket och för fel saker till mig själv, då och då. Och jag är någon som tänker att nu får det vara nog. Det räcker med saker nu. En tid. Att tänka på överkonsumtionen är nog alltid sunt. Att göra det extra mycket när det blir helt galet överdriven konsumtion är väl också bra tycker jag! Att årets julklapp för mig, och många andra, är välgörenhet av olika slag känns vettigt. Jo visst, det kanske är något man gör för att ”stilla det dåliga samvetet”, men det betyder ändå skillnad. Och det kan vara något man gör för samvetet OCH något man gör för att det är bra. Det är inte bara det ena eller det andra. Men det känns dumt att man ska ha dåligt samvete för att man har dåligt samvete – det blir liksom så mycket… dåligt samvete. Och det känns inte som att det hjälper så värst. Jag säger: uppmuntra när folk vill skänka till välgörenhet! De pengarna behövs också!! Så mitt främsta julklappstips är: VÄLGÖRENHET! På Läkarmissionen kan man till exempel skänka pengar så att kvinnor i DR Kongo ska få föda barn på sjukhus. Tänk någon som är så självklart för oss, när man ska sätta det där livet i magen till världen. Där finns även andra insamlingar som behöver varenda liten krona man kan avvara. Vill man inte ge ”ingenting” så finns det flera hjälporganisationer som har produkter man köper och pengar gå till välgörenhet. Ett bra alternativ om man ändå vill ha med en klapp. Unicef är exempel på en organisation som har en sådan shop. Ni får gärna tipsa om fler! Kanske skulle man kunna tänka såhär: de där julklapparna som du vet VERKLIGEN behövs eller VERKLIGEN kommer att uppskattas – ge dem/önska dig dem! De andra, som man liksom lägger till, krystar fram, köper av bara farten – låt dem vara oköpta och ge bort dem till någon som behöver. Kan det vara en idé? Ps: jag vet att det finns många som inte har råd med julklappar och inte alls kan tänka i flera av de banor jag skriver om ovan, jag hoppas man förstår min poäng ändå.
