”Jimmie Åkesson ska släppa en singel” står det på Malena Ernmans Facebook. Det tar mig flera minuter och många läsningar innan jag inser att det inte står ”snigel” utan ”singel”. Min felläsning grundar sig i flera saker: - Dels min familjs tydliga intresse för sniglar (ja barnen började, men nu har vi alla blivit medlemmar i ASR). - Dels eftersom jag vet en sverigedemokrat som sa att det var på grund av invandringen som vi hade så mycket mördarsniglar. De kom tydligen från Spanien. Som snigel-älskare tycker jag ändå det är imponerande av sniglarna att resa så långt, det måste ju ha tagit hiskligt lång tid. Och när jag då läser att Jimmie Åkesson släppt en snigel så tänker jag att det måste grunda sig i detta. Att de fängslat en gäng illegala mördarsniglar som kommit hit. Men som alltså får släppas nu (kanske på grund av EU-regler). Hela ASR andas ut. - Den tredje orsaken till att det tar så lång tid att förstå är för att det känns som ett dåligt skämt. På riktigt, en singel?? Men jo, det verkar vara sant. Ni som ser framför er en ”Jimmie Åkesson, tja la la la la!” à la hockeylag som släpper skiva blir kanske besvikna när jag nu meddelar att det enligt Expressen är så att Jimmie spelar piano, någon annan snubbe sjunger. Föga förvånande rör det sig som en cover på en Ultima Thule-låt. Och precis som det lät på 90-talet, när jag trots min ringa ålder kände rasismen krypa fram ur varenda litet ruttet hörn, så är ju inte Ultima Thule rasistiska utan det handlar om nationalromantik. Bla bla bla bajs. Kopplingar till Vit Makt-rörelse kan ju vem som helst ha haft för flera år sedan! Man kan ju förändras, man kan ju lära sig ordbajseriets konst och försöka trolla bort folk från de sanna åsikter man egentligen har. Tänk att jag måste ha vetat att detta singelsläpp skulle komma. Jag har ju tecknat framtiden förut. Jag har ju redan gjort skivomslaget. Nu måste jag gå och dra ett täcke över huvudet, djupandas och när jag vaknar är all denna SD-skit som fyller mina öron varenda eviga dag som bortblåst. Folk vaknade tydligen upp, såg sanningen, kräktes och gick vidare. Och kvar satt Jimmie vid sitt piano och klinkade fram tonerna av nåt nationalromantiskt och icke ett dugg rasistisk stycke.
