På nätet kan det ju bli ganska hård ton. Det är lätt att ta i när man inte står öga mot öga. Jag kan ibland vara lite orolig när jag skriver om ämnen som är svåra, som är stoooora och har många vinklar och som lätt kan provocera. Varje gång slås jag av hur fina bloggläsare jag har. Hur tonen är god, hur diskussioner förs och hur olika synvinklar lyfts. Det ger mig på riktigt hopp! Ett hopp som ofta dalar när jag halkar in på vissa kommentarsfält. Men som sedan lyfts när jag kommer "hem". Tack att ni ger mig det. Hopp! Tack att ni får mig att tänka mer, tänka om. Tack att ni diskuterar, reflekterar och delar med er. Tack att ni peppar och skriver så fint! Hurra för er!
