Alltså jag har lyssnat på så mycket musik, alltid. Levt med musik. Letat ny musik. Överösts av tips och tipsat vilt. Sedan blev det tyst. Jag hade föreställt mig att jag skulle sätta hörlurar på magen under graviditeten och liksom hälla i barnen ”musiksmak”. Men icke. När jag blev gravid första gången kändes det rörigt med musik. Helt plötsligt uppskattade jag tystnad. Andra gången var det aldrig tyst och att försöka lyssna på musik med en rejsande Märta var lönlöst. Nu, med två små, är det konstigt nog heller aldrig tyst. En hel del musik visserligen, men kanske inte den jag hade tänkt mig… Och förresten, ibland är det faktiskt tyst; när de somnat. Då är det stilla, lugnt och fridfullt. Och jag orkar inte lyssna på något alls. MEN det finns hopp. Jag har hört om småbarnsföräldrar som efter några år i ”tystnad” (eller vad man ska kalla det) börjat lyssna på musik igen. Jihuuu! Om några år kommer jag kanske hitta tillbaka!!! Till dess: Lilla snigeln, den sovande björnen och de tio små indianerna - let’s rock’n’roll!!
