Senaste dagarna har jag tänkt på tid. Vår hjärna är ju fantastisk, vi kan ha djupa, analyserande diskussioner, göra komplicerade uträkningar av diverse problem och så vidare. Är det då inte underligt hur dåligt grepp om tid vi har? En veckas semester känns alltid som den nyss började, samtidigt som att den verkat ha varat i minst tre veckor. En dag kan kännas som tio och en vecka som en kvart. Fast jag ser gärna att vi inte utvecklar den sidan mer, för tänk när man har den där känslan av att en helt underbar helg varat en evighet. Den evigheten vill man inte byta mot "2 dagar, punkt slut". Avslutar med ett citat (av Liam Neeson minns jag) som fastnat i mitt huvud. Det är både vackert och ger mig lite panik: "När man har småbarn går dagarna långsamt och åren fort." Ha en fantastisk fredag hörrni! Hoppas helgen blir låååång :)
