Något som får mig att längta efter en bebis nästan mer än något annat är den där känslan när man lägger sin näsa mot den mjuka, ludna hjässan på den lilla, lilla bebisen. Det minnet är så fyllt av känslor att jag kan börja gråta när jag tänker på det. Den känslan och det där knorrljudet som de gör när de är sådär supersmå. Idag var jag på frukost med Läkarmissionen. Det är omtumlande och nyttigt att bli påmind om hur världen ser ut. Hur kvinnor föder barn i hyddor, utan någon vård nära. Hur näsan mot hjässan och det där knorrande ljudet är långt ifrån självklart. Det går nästan inte att ta in. Det är också hoppfullt att få ta del av hur exempelvis Läkarmissionen är där och hjälper till och faktiskt förändrar. Spädbarnsdödligheten i östra DR Kongo är en av de högsta i världen. Men på Panzisjukhuset kan även en fattig kvinna föda sitt barn i en säker miljö. För endast 150 kronor kan en kvinna få föda sitt barn på ett rent sjukhus och under uppsikt av läkare, i stället för hemma i hyddan. Till mors dag har Läkarmissionen som mål att få ihop 4000 förlossningar. Jag tänkte hjälpa till att nå det målet och hoppas att jag får med mig några av er. Kan inte tänka mig någon bättre mors dag-present faktiskt. Om du också vill ge bort en förlossning så ska du smsa MORSDAG till 72972 (150 kr). Man kan också gå in på Läkarmissionens hemsida och köpa en där: https://www.lakarmissionen.se/gavoshop/foda-barn-pa-sjukhus-kongo-150-kr/ Illustration efter Läkarmissionens/Jörgen Bodesand foto.
