Igår hade jag suttit inne och jobbat hela dagen. Jag gick igenom mejlboxen som skjutits på en evighet ... och så lade jag ju upp veckans illus på Insta. Här kommer den även på här: Hur som så hade jag på riktigt inte satt näsan utanför dörren när jag drog och hämtade barn eftersom jag inte ens hade lämnat på morgonen. Det ledde till att jag när vi käkade föreslog att vi skulle gå ut. - Till parken?! - Mmm okej ... Tänkte ju inte på att regnet öste ner. MEN det var rätt mysigt faktiskt! Vi var helt ensamma. När värsta skuren kom, som en dusch, så var det så galet att vi bara skrattade. Maja åkte med galonbralla i rutschkanan och FLÖG ner och iväg. Hon blev såklart rädd och lite ledsen och jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt för det såg så roligt ut! (Händer mig FÖR ofta!! Måste de göra så roliga konstigheter?!). Sedan hade vi såklart "bara tre åk till", "bara en klättring till", "bara balansgång här" - diskussionerna i ett halvår, och därefter var barnen helt oense om när vi skulle gå in och ej. När den ena sedan gav med sig ändrade sig den andra. Jag insåg att de vill uppnå...balans? Spänning? I alla fall insåg jag ett mönster. Att tycka lika är ju trist ... För vår hurtighet fick vi i alla fall dubbel belöning! Kolla!
