Jag är inne i en period där jag vill teckna vardagsbilder! Tänker mycket på TikTokande barn, på att vara en swish-maskin och taxichaufför mer än typ nåt annat?! Och på hur 4 åringar och tweenies förvånansvärt ofta har liknande beteenden... (GAH!)Jag är lite förvånad. Jag hade liksom sett att det skulle lätta lite och jag hade också inbillat mig att jag skulle vara en så bra tonårsförälder. När andra pratat om "oj oj vänta du till tonåren" så har jag tänkt: mmm visst, för DIG kanske, men jag kommer göra det så bra. Jag har varit lärare på gymnasiet. Jag KAN tonåringar." Jag tror inte så längre. Kan jag meddela. Nu känner jag mer: HERREGU HUR SKA DET GÅÅÅÅÅ?!Be för mig. tack.Hur som helst. Detta har ju förvånat mig lite då, kan man ju säga. Jag förvånades också när Nou kom, hur en bebis tar så ENORMT mycket tid. Jag hade glömt det från de två andra. Att det är liksom HELA TIDEN. Jag hade i nån hybrishjärna tänkt att jag nu som erfaren skulle hantera bebistiden annorlunda. Men så kom Nou och jag ba: just ja. Så här var det. Man HAR inte tid att duscha!!? Och nu är ju Nou rätt lugn igen, tog väl 3 år eller nåt, och jag har redan glömt. Hur kunde jag inte ha tid att duscha?Tiden i alla fall. Den förvånade mig. Och oron. Och nu swishen. Och humöret på alla?!Vad har förvånat er när ni blev föräldrar?
