Ibland läser jag om/ser på Instagram att folk ska få sitt första barn. Tänker då att jag kanske borde skicka ett ex av Mammaroll och snippkontroll eftersom jag helt icke-Jante tycker det är en så viktig bok när man fått barn. Men då och då tänker jag i samma stund: nej men tänk om hon blir rädd av att läsa om allt som händer/kan hända med kroppen. Som jag STÖR mig på att den tanken dyker upp! Det är så mycket i den tanken. Dels att kvinnor skulle vara för sköra, att de inte skulle kunna sålla och reflektera på egen hand och sedan det största problemet: alternativet som kanske är att INTE veta. Om man inte ska veta nåt om riskerna med att föda barn så ska det få vara ett aktivt val! Man vet att det finns information men man väljer att inte ta del av den - då är det ok! Men att undanhållas information för att ”det kanske blir lite för läskigt” känns förminskande. Och farligt. Att man inte pratar mer om besvär eller skador efter en förlossning får alldeles för stora konsekvenser. Dels kanske det innebär jättemycket oro i onödan, men framför allt leder till onödigt lidande och totalt orättvis skam. Jag vet inte hur det var för er innan ni fick barn men jag hade verkligen ingen aning om förlossningsskador. När jag blev gravid hörde jag om de som ”sprack hela vägen” men det var också det enda. Kan inte minnas att man sa något om någonting av detta på föräldrautbildningen (eller vad den hette) heller. ”Vi ska inte skrämmas! Lyssna inte på skräckhistorier!” Det största problemet med tystnad är att det ryms så många berättelser i tystnaden. Så mycket ensamhet. När det handlar om kroppen så blir det lätt tabu. Handlar det om kön eller saker som att kissa och bajsa blir det ännu mer tabu. Hur råder man bot på det? Genom att lyfta frågorna. Genom att informera. Genom att prata om saker. Det finns flera risker med att inte ha fått all information. En är att du tror att ”det är normalt” och lider i onödan. Vad vet man om hur det känns att ha fött barn? Det är nog såhär det ska vara. En annan är att du tror att inte är normalt och fylls av skam. ”Jag är den enda som har det såhär.” Och också därför lider i tystnad. Enda botet mot allt tyst lidande är att prata om det. Lyfta frågan! Prata om det med folk som ska föda, efter att folk fött. Ta frågorna på allvar! Med kunskap kommer makt. Vet du om att saker och ting inte ska vara på ett visst sätt är det lättare att säga ”tack för ditt utlåtande, då söker jag mig vidare för en second opinion” om du har otur och träffar på någon som inte tar dig och dina problem på allvar. Ja kvinnor har fött barn i alla tider. Det betyder alltså att kvinnor fått dessa skador i alla tider. Det gör det ännu mer skamligt att det fortfarande är tabu och tyst. Kvinnor är inte sköra varelser som behöver skyddas från skrämmande information. Vi föder ju barnen, vi kan hantera information om barnafödande! Förlossningspodden-Emma skriver om just detta i sitt senaste inlägg. Läs och följ! Ett annat konto som vittnar om hur dessa frågor viftas bort är @alltserfintut Följ även världens bästa Mia såklart.
