Okej ett sista inlägg om abortfrågan. Eller "sista". Det lär väl tyvärr bli aktuellt igen. Men för nu. Jag måste ju skriva viktiga saker om vegoburgare, instagram och inredning också. (Känns så märkligt att börja skriva om roliga eller vardagliga grejer när man är helt inne i en fråga!) Jo såhär. Att bli gravid, föda barn och sedan ha barn är inte något man gör med en klackspark. Att vara gravid kan förvisso se olika ut, men det förändrar hur du lever. Bara fysiskt går kroppen under dessa 9 månader igenom förändringar som kanske aldrig går tillbaka till ett "innan gravid"-stadie. Att föda ett barn är som ett Marathon upphöjt till 100. Med stora risker (varierande var i världen du föder, dock alltid en risk). Många kvinnor/personer med livmoder lever hela livet med konsekvenserna av en förlossning. Det kan vara urinläckage, avföringsläckage, värk i kroppen, minskad sexlust, smärta vid samlag och så vidare. Hela kroppen kan också förändras på ett sätt som man har svårt att förlika sig med, framför allt med den otroligt starka utseendehets som råder i vårt samhälle. Efter dessa två inte så små delar – graviditet och förlossning – så väntar ett liv med barn. Alla som fått barn vet att hela livet förändras. Du är inte längre huvudperson i ditt liv och allt – precis ALLT – du gör är utifrån någon mer än dig själv. Allt detta är sådant som man, när man är frivilligt gravid, mer eller mindre accepterar. Vissa delar kanske man till och med omfamnar, för man fick det efterlängtade barnet. Men om du inte vill ha barn. DU VILL INTE. Du vill inte gå igenom en graviditet, en förlossning och du vill inte ha barn. Ja, hur skulle det då kännas att gå igenom en tvångsgraviditet, en tvångsförlossning och sedan ett tvångsföräldraskap? Jag får klaustrofobiska känslor av att föreställa mig det. Vissa hävdar att detta är onödig diskussion med tanke på den generösa abortlag vi har i Sverige. Men dessvärre är den inte helt säker, det pratas om inskränkningar, det pratas om att sänka aborträtten. Och när det liksom väller fram abortförbud och sänkningar av aborträtt till vecka 6 i USA så påverkas vi såklart. Det landet som har så stort inflytande på oss i så mycket. Vi måste diskutera, för eventuella risker i framtiden och för människor i andra länder såklart! Så länge det är så att kvinnor/personer med livmoder blir gravida så måste beslutet vara vårt! Det är min ständiga åsikt. Det är där jag landar gång på gång. Och ni ska veta att jag på ett sätt inte tycker att detta är en okomplicerad fråga. Men på ett annat sätt så är den okomplicerad – min kropp, mina val. Jag är också fullt övertygad om att man OM man ska hålla på och peta i aborträtten och förstöra och riskera en massa människors framtid så måste graviditeter få konsekvenser också för män. Om (oönskade) graviditeter fick lika stora konsekvenser för män så hade vi haft ett preventivmedel för män för längesedan. För VEM skulle våga överlämna ansvaret på en annan person om man också fick leva med konsekvenserna? INGEN. Alla kvinnor jag pratat med om manliga preventivmedel är överens om att även om mannen sa att han käkade p-piller så skulle man ha svårt att lita på det. Inte nödvändigtvis för att mannen skulle vilja luras, utan för att man vet att folk glömmer, blir magsjuka, den där lilla lilla risken att det ändå inte funkar. Såklart finns denna noja hos många män också. Men förvånansvärt få? Ni vet "måste vi ha kondom? Det är så oskönt! Jag drar ur innan." – så pratar någon som inte behöver ta konsekvenser av sitt agerande. Och jag säger inte detta på ett shameande sätt, jag bara konstaterar. Det är skillnad i risktagande och det märks på agerandet. På något sätt så finns det en väg ut för männen. Även om det finns väldigt många män som aldrig skulle ta den vägen! Men den finns. Men för den gravida finns det ingen sådan. Det finns en nödutgång, den kallas abort. När den inte finns så finns det inget annat. Någon stakar ut din väg i livet och du måste gå den. Vi pratar om HELA livet. Ska man inskränka aborträtten så måste det få konsekvenser för männen. Jag vet inte hur det skulle se ut, men jag är övertygad om att det måste komma först. Innan vi petar i aborträtten. Kanske kan det handla om straff, typ fotboja i 9 månader? Kanske enorma böter? (barn kostar ju ungefär 400 000kr de första sex åren, en halv miljon mellan 7 och 13 år och mellan 14 och 17 år 300 000 kr – källa Länsförsäkringar. Och detta är då i Sverige och inte inräknat de länder där man tvingas betala för sjukvård och skola). Och så borde man väl ha lag på att barnet bor varannan vecka vardera förälder redan från start? Om föräldrarna inte är tillsammans. Hen bor hos de båda som är ansvariga för hens liv. Nej jag vet som sagt inte hur, men det som får enorma konsekvenser för kvinnor och personer med livmoder måste även få enorma konsekvenser för mannen – det är nämligen inte möjligt att bli gravid utan en spermie från en man. Rimligen borde alltså båda dela konsekvenserna. Om männen kände av konsekvenserna mer så tror jag faktiskt att man kanske skulle se en nedgång av aborter. Abortförbud fungerar som sagt inte. Så återigen, vi provar med att knipsa alla sexuellt aktiva män. Då kommer nog aborterna sjunka rejält! Vilken fröjd för alla pro-life-människor! Lyssna på detta då: om vi skulle vara i USA och en vasektomi inte fungerat som den ska, då kan man ju bara ge läkaren upp till 99 års fängelse (tänk så många som skulle vilja bli vasektomi-läkare) och kanske införa dödsstraff på mannen som sprutat ut spermier fast han inte borde. Det är dit vi är på väg, för kvinnor och livmoderbärare alltså. Pro-life-människor som snackar dödsstraff för abort. Man vill ju skratta rakt ut. Fast istället knyter det sig i magen. Hitta andra lösningar om ni vill minska aborterna. Låt våra kroppar vara! Låt min kropp vara min!
