En kort stund efter att min andra förlossning var över kämpade jag mig förbi min totala rädsla över att prata om kroppsliga besvär och klämde fram ett ”jag har ganska ont...i rumpan...”. Svaret löd: ja du har ju precis fött barn, klart du har ont. Gissa om jag vädrade mer oro efter det? Nej såklart inte. Jag vet inte om vissa tycker att dagens födande är pippliga och vill föda helt utan smärta eller vad det är som orsakar det bemötandet, men det är ett problem. Det tystar. Det var nog inget större fel med min bak den gången men det jag uttryckte var ju en oro att nåt skulle vara fel. Det hade varit trevligt om ansvarig person hade lyssnat och tryggat mig istället för att himla med ögonen. Jag ville ju uppenbarligen inte gnälla över att jag hade ”lite ont”, jag undrade givetvis om allt var som det skulle. Att ”det gör ont att föda barn” används som ett förminskande när födande uttrycker smärta är nonchalant. Är det inget fel - bra konstatera det och informera. Är det nåt fel, undersök och gå vidare med åtgärder! Det är också tacksamhetsgrejen som rapas upp i fejset på nyförlösta som mår dåligt. Men du fick ju ett barn, vad gnäller du om?! Ja man kan få lite problem efter en förlossning, men du fick ju ett barn!!! Är det inte värt lite krämpor?! Att ställa upplevelsen av att få ett barn mot lidandet av förlossningsskador är så jäkla fel. @skitkerstin skrev så bra om det här, LÄS. Just det här ”det är att vara vid liv, inte att leva liv”. Man kan vara helt otroligt tacksam över att ens barn lever, att man själv får vara vid liv, men ska man behöva vara så tacksam att man inte ska begära att få leva sitt liv? Är det den gamla myten om gnälliga överkänsliga kvinnor som får detta bemötande att hålla sig kvar? Är det ”kvinnor har fött barn i alla tider” som får en att tro att dessa kvinnor inte skulle förtjäna att få leva ett fullgott liv hälsomässigt? Vad det än handlar om så MÅSTE detta brytas. Man MÅSTE ta förlossningsskador på allvar, man måste följa upp och se till att dessa kvinnor får den hjälp och det stöd de behöver. Det händer alldeles för ofta att kvinnorna viftas bort och förminskas i sin upplevelse. Och därmed inte får den hjälp de borde för att få leva ett liv.
