Kan vara så att jag nu ska skriva och gnälla på folk som skriver och gnäller. Så ni vet. Jag tänker rätt mycket på stämningen i kommentarsfält. Förr blev jag upprörd över personer som skrev helt vansinniga saker, det blir jag fortfarande men på gott och ont är det mer himlande med ögonen jag ägnar mig åt när jag ser det nu för tiden. Men uppfostrarna och "tipsarna". Jag ORKAR ej. För ett tag sedan la Ellen Bergström upp ett klipp där hon och hennes kille på ett tämligen udda sätt skulle avslöja könet på deras bebis i magen. De skulle knäcka ägg i pannan. Gula ägg för flicka, blå för pojke och så var ett löskokt och det skulle då vara i färgen för det kön bebisen hade. I bildtexten skriver hon först en ursäkt för att de svär mycket i videon och sedan ett PS där hon berättar om att de sedan ska äta upp alla ägg utom ett. Vet ni varför? Jo för annars skulle folk gnälla på att det är slöseri med ägg. Eller poängtera att de svär. Kanske skulle det till och med bli en liten diskussion om hur idiotiskt det är att slänga en massa ägg sådär. Och då skulle man behöva gå och in och ba: "nej men alltså vi har också hjärnor och har med dem redan tänkt att vi ska äta äggen." Igår såg jag att Nour lagt upp en bild när hon med bebis i sjal bakar lussebullar. Hon skrev också att bebisen får luft och att hon inte ska öppna ugnslucka så bebis blir grillad. Typ. För annars skulle folk ha skrivit att hon ska vara försiktig så bebisen inte bränner sig när hon bakar. Och hon måste kolla så bebisen andas. FÖRLÅT MEN DET ÄR DET ENDA MAN GÖR NÄR MAN HAR BEBIS!!! Kollar att hen andas. Varje sekund! För skräcken att bebisen skulle sluta andas är enorm! Att behöva ursäkta sig och gardera sig hela tiden – det gör Instagram så sjukt tråkigt!! Och det skapar liksom nåt klimat där alla måste vara peeeerfekta. MEN GUD JAG SKULLE AAAALDRIG SLÄNGA ETT ÄGG!! Tur det, för om du gjorde det skulle du slaktas!!! Ja men det får man ju räkna med om man lägger upp sitt liv på sociala medier! Ja fast vet du, folk tycker också om att FÖLJA personer på sociala medier. Vissa tycker tydligen det är mest roligt på grund av att man får skriva störiga saker, eller "välmenande" tips, men vi andra tycker om att få se att Nour bakar med bebis, eller att Ellen ska knäcka ägg mot huvudet eller vad det nu kan vara. Nej allt är sannerligen inte intressant och allt är sannerligen inte viktigt eller världsförändrande. Men allt är inte heller "diskussionsämne" eller tipstråd. På tal om tipstråd: jag har ett tips. I all välmening. Låt mig visa ett exempel: Du gör din dagliga scrollrunda på Instagram. Du ser ett sjukt störigt/oroande inlägg, säg: nån är extremt självgod, nån verkar gått lite väl bananas på julpynt eller någon ger barnet en clementinklyfta men det framgår inte av inlägget om det är ekologisk clementin. Du känner hur det bubblar i kroppen (tro mig, jag vet PRECIS hur det känns, det drabbar mig dagligen), det liksom rycker i fingrarna för du vill skriva: nej men seriöst, du MÅSTE gå en kurs i självkritik! Skriver du det? NEEEEEJ!! Behärska dig! Det du gör är att du ringer en polare och ba: EH kolla denna snubbe som måste gå en kurs i självkritik! ELLER: du tar en skärmdump, skickar till en kompis och skriver av dig. SÅ gör man. Du får störa dig på att ägg KANSKE kommer att slängas. Du får oroa dig att bebis KANSKE kommer att ligga i sjal när ugnslucka öppnas. Du får tänka att en person inte får glömma att ta på sig skor innan hen går ut eller att en annan bör ta fram en gaffel om hen ska äta. Gör det. Men inte i kommentarsfältet. Ta det med dig själv: "men jisses, jag hoppas att Mark Levengood tar med sig paraply idag om han ska gå ut!". Räcker det inte med dig själv, hör av dig till en vän, som sagt.
